Anti-PK-bloggen

Jag har inget mot allsång. Bara den är frivillig. Många fester blir enligt min åsikt pinsamma pga armkrok och konstlad sång från ett häfte – bara för att skapa gemenskap. De som sjunger på Skansen under SVT:s ”Allsång på Skansen” gör nog det av fri vilja. Så långt är det OK.

Men att jag och många andra ska betala för detta somriga frälsningsmöte är jag definitiv mot! SVT:s chefer, som för övrigt ofta är närvarande på Skansen, ser tillställningen som ett lägereldsarrangemang. Folket (läs skattebetalarna) samlas framför elden i gemenskap. Amen! S-partiet klappar i händerna.

Det finns inga gratis lägereldsfester. Så låt därför de som sitter vid brasan själva betala! Alla som vill andas in sosse-os ska få göra det. Men jag vill inte stå för pengar till sådana möten. Att ta ut skatt för detta är en fräckhet.

Någon ordning måste vara i tankelivet!

Journalister och psykologer tillhör PK-ismens prästerskap. Varje dag framför de sina predikningar i svenska medier. Ytterst komplicerade fenomen förvandlas till barnatro. Och bagateller blir stora nyheter.

Idag skriver en sådan psykpastor i SvD följande: ”Om du älskar någon – ge den utrymme”. Den banala och självklara idén är att man ska bry sig om den man älskar. Vem gör inte det? Att man bryr sig är väl själva tecknet på kärlek.

Igår förmedlade TT – och därefter stortidningarna – detta viktiga råd: ”Så hanterar du jobbångesten efter semestern”. Här ges en rad självklara tips om hur du ska ställa om livet efter semesterledigheten. Jag är säker på att vem som helst äldre än 15 år kunnat lista ut minst hälften av tipsen. Och så kommer de från en person som förmodas ha en treårig universitetsutbildning (eller liknande från någon av landets barfotahögskolor).

Jag har tidigare intresserat mig för den nutida politik som fokuserar på din och min identitet – alltså på området för våra navlar – något som på så vis vill föra våra tankar bort från samhällets stora problem. Jag har nyss presenterat två vardagsexempel.

Som jurist vet jag att en minoritet mina kollegor tyvärr sysslar med samhällsonyttlig juridisk verksamhet. Men inte alls flertalet. Jag vill inte påstå att en majoritet psykologer gör ett liknande dåligt arbete. Men alltför många. Och dessutom utan minsta tecken på att skämmas. Att de inte tvekar sammanhänger förstås med att grävande i själslivet (-s svårutredda sörja) har förvandlats till en viktig politisk fråga. En annan orsak till deras bristande tvekan är en usel skolning i vad vetenskapligt arbete innebär. Att rota i själen hos en människa kan knappast ske med ambitionen att det är vetenskapliga sanningar som blir resultatet. Det rör sig bara om en typ av avancerat skådande i kristallkulan.

För den som undrar vill jag bara säga att jurister sysslar med tolkning av källor som i allmänhet satts på pränt. Det ger en påtaglig stadga för den som läser lagen. Alltså en form av ordning i tankelivet.