Jeff Koons är idag sannolikt världens högst betalade konstnär. Det är han som tillverkar djur i ballonglikande former. I en intervju i DN häromdagen säger kan själv att ambitionen är att producera en kravlös konst för publiken. Det är det som många kritiker av den nutida konsten redan anat. På kultursidorna ser vi dagligen bildprestationer som vem som helst med gott självförtroende kan åstadkomma. Många gånger försedda med (löjliga) förklarande titlar om de höga tankar skaparen har om sitt resultat.
Visst kan god konst vara enkel. Men den måste ändå erbjuda på annat än skaparens egna tankar, dvs former och färger med en viss grad av komplexitet. Jeff Koons verk är simpla presentationer av tomma tankar. Att han får miljonbelopp för sina verk visar att det endast rör sig om spekulation i den värdeökning som marknaden erbjuder. Aktier utan reellt värde kan som bekant säljas så länge marknaden inte upptäckt att egendomen saknar värde. Och konst är det perfekta spekulationsobjektet, så länge kritiker och förstå-sig-påare bara hejar på. Varan saknar nämligen ett värde som kan skiljas från kritikernas ord. Men till sist upptäcker någon frisinnad att kejsaren saknar kläder. Än så länge tillhör dock inte DN:s kritiker den krets som vågar säga att Koons konst är naken.
