Som jag berättat i en tidigare blogg har sedan antiken viss fientlighet rått mellan Nice och Cimiez. Båda är antika städer byggda på höga befästa kullar i syd resp norr. I gamla tider har folket i Nice från havet kunna spana upp mot Cimiez i bergen.
Gamla staden i Nice har en skön medeltida prägel. Långa mörka gränder. Några ljusa torg med springbrunnar. Och soliga öppningar ner mot haven och den gamla hamnen. Några fiskare är fortfarande verksamma och säljer sina fångster på stora torget.
En vandring i den gamla staden är en historisk rapsodi. En upplevelse i färger, dofter och ljud. Du känner i näsan vilka butiker som passeras, nu bröd, sedan ost, därefter kött osv. Här rör sig idag mest turister. Men även många infödda tycker trängseln har charm, liksom hos den yngre lillasystern Gamla staden i Stockholm. I Nice har krig och sjukdomar härjat i 2000 år. Kanonkulan från ett turkiskt skepp (1500-talet) ger tydligt besked. Våld och andra förskräckligheter låg alltid nära till hands. I det långa tidsperspektivet har alltså livet blivit betydligt fredligare.
Detta är verkligen värt att begrunda mot bakgrund av skjutningar och sprängningar i Sverige. Men en ringa tröst. Idag tycks våldet i Sverige främst vara skapat av en främmande klankultur. Med politisk klokskap hade problemet säkert kunnat minimeras. Men detta förnuft saknas hos godtrogna svenska politiker. De vågar inte ens prata om klankultur. Även ondska smeks nämligen medhårs.
