Almedalsveckan och den sk Greta Thunberg effekten följer samma spår. I blixtbelysning ser vi hur icke-nyheter förvandlas till rubriker i svart text och reportage från flockar av teveteam. Genom mediernas egna val förstoras alltså småttigheter till stora händelser. Genom upprepning dag efter dag får vi en känsla av att något verkligt viktigt händer. Den som vågar talal om indoktrinering hutas åt.
Enligt min mening är detta skrämmande. Du och jag blir marionetter på en dockteater, där medierna drar i trådarna så att vi sätts i rörelse. Medierna rycker i trådarna och vi ser och lyssnar till budskapet. Bakom det hela syns nöjda journalister och politiker. Deras åsikter och syn på vad som är rätt och fel i politiken fortplantas till oss.
Det kallas för mediesamhället. I detta verkar statens egen nyhetsbasun, SR/SVT, som listigt nog kallas public service och styrs av en lika listig stiftelsekontruktion, så att vi inte ska tro att det är staten som står bakom teaterns regi.
Många ondgör sig med all rätt över den mediala situationen i exv Polen och Ungern. Men i vårt land är allt frid och fröjd. Som vanligt. Hos oss förekommer inte medial propaganda, sägs det.
