Jag tror att Malin Ekman i dagens SvD skriver en på sitt sätt ärlig text om hur svensk journalistutbildning fungerar och hur yrkeskåren umgås. Artikeln är därför värd att diskutera.
https://www.svd.se/kortslutning-nar-journalistik-forvaxlas-med-vansterideologi
Men Ekman gör åtminstone tre felslut.
1. Ingen påstår så klart att alla journalister vinklar till vänster. Själv brukar jag med stöd av Kent Asp tala om att c:a 70 % har åsikter till vänster. Och att detta syns, naturligt nog.
2. Granskande journalistik har i sig ingen partifärg, den är varken höger eller vänster. Det vanligaste handlingssättet inom de svenska journalisternas yrkeskår (som alltså i snitt röstar år vänster) är att välja ut vänsterns problem (frågeställningar) och via intervjuer med vänsterfolk åstadkomma en text. På så vis uppstår givetvis ofta en opinionsbildning åt vänster. Alltså något av ett PK-samtal.
3. Vanans makt gör att en person inom journalisternas yrkeskår inte ser sina egna mönster att vrida reportage till vänster.
Man kan tycka att Malin Ekman bort inse allt detta. Hennes text framstår som hämtat från söndagsskolans studiematerial. Själva blindheten är i sig ett tecken på naivitet och att något gått fel. Inte bara på skrivarseminarierna. Utan också på redaktionerna.
Jag kan tåla ett och annat snedsteg i rapporteringen till vänster eller till höger. Däremot är det omöjliga att gilla den vänstertendens, som följer av de tre punkter jag nämnt ovan.
Jag förstår att S-tidningen Aftonbladet vinklar till vänster. Det är deras ensak. Men att även DN och SvD glider vänsterut är svårt att godta. Och att de skattefinansierade SVT/SR gör det är faktisk olagligt. Därför hotas de också av nedläggning på sikt…
