Den som liksom jag skriver om PK misstros ibland. Vad är det egentligen fråga om? Inte är väl något samtalsämne förbjudet i vårt öppna land? Hur kan du tala om PK då ämnet nästan aldrig syns i de stora tidningsmedierna eller på SR/SVT?
Mitt svar är att nationens politiker och stora mediehus har bestämt sig för att inte tala om vissa ämnen. I stället önskar de rikta fokus mot ett antal andra frågor, som just nu är politiskt korrekta samtalsämnen.
Det finns många fakta som stöder min tes. Det främsta beviset är de styrandes och mediernas tystnad om den etniska bakgrunden hos de många brott som dagligen inrapporteras. I och med att den etniska bakgrunden är tabu kommer allmänheten att sakna viktig information om brottsligheten i landet. Tabut leder till rykten och gissningar med varierande sanningsgrad. Nästan varje dag hör vi människor i samtal säga att brottslingen X är ”utlänning” eller ”invandrare”. Även svårkontrollerade medier på internet rapporterar om poliser på hög och låg nivå som säger att de mest jagar invandrare. Också anställda inom kriminalvården bryter tabut och säger – mellan skål och vägg förstås – att invandrare dominerar på fängelserna. Vidare rapporterar Projektet Sanning häromdagen om våldsdådet mot en judisk kvinna som blivit allvarligt knivskuren i Helsingborg. Projektet Sanning skriver att Israels UD meddelat att en muslim står bakom dådet (och att svenska myndigheter bekräftat detta). Men de stora mediehusen tiger.
Jag samtalade häromdagen på mitt Gym med en man som berättade att hans nu 29-årige son (inom en tioårsperiod) utsatts för två angrepp av färgade killar. Först ett knivstick i buken. Sedan nyligen ett utdraget knivhot i en park på kvällen från tre personer – under den ½-timme det tog för en av killarna att länsa offrets kortkonto i en bankomat. Min sagesman berättar om de fyra rättegångar han bevistat i tingsrätter och hovrätt. I det första fallet bestämde tingsrätten att den tilltalade skulle försättas på fri fot i väntan på dom. Domen blev fällande: samhällstjänst några dagar. Enligt polisen hade brottslingen ifråga nyligen begått en våldtäkt, som han släppts på fri fot från pga av sin påstått låga ålder (mannen är kuban med oviss ålder). Jag har mycket svårt att tro att dessa två historier är uppdiktade.
Det finns alltså ett tydligt inofficiellt mönster, som säger att många utpekade brott begåtts av invandrare. Men i den politiska debatten och i medierna är ämnet tabu. Varför? Finns det någon förklaring till att sanningen systematiskt mörkas? Enligt min mening är förklaringen till mörkläggningen att ”samhället inte ska stigmatisera invandrargruppen i sin helhet”. I stället önskar samhällseliten att vi ska talar om brottslingar som ”ekonomiskt utsatta”. Men även om den sociala aspekten säkerligen ofta är riktig, brukas den för att medvetet dölja sanningen. Det är bättre att med automatik rakt på sak tala om att den misstänkte X kommer från Y-land!
Men, säger kanske någon, spelar den etniska hemvisten någon roll? Brottsling som brottsling, så att säga. Jag menar att detta är ett falskt argument. Frågan om invandring har hög dignitet i vårt land. Den stora majoriteten invandrare är laglydiga. Men rörande gruppen grova våldsbrott är invandrarna kraftigt överrepresenterade (mer än dubbelt så många nyanlända jämfört med infödda svenskar). Varje sansad diskussion om invandringens för- och nackdelar måste kunna väga in detta viktiga faktum. Slutsatsen kan exv bli följande: en reglerad invandring direkt från flyktingläger kring Medelhavet öppnar dörren för ett bättre mottagande i Sverige. Och i så fall antagligen till minskad brottslighet.
Men i och med att brottsligheten hos invandrare är tabu förekommer inte en öppen diskussion. Alltså blir tabu´t ett gott bevis för existensen av PK. Om nu någon av mina läsare skulle tveka.
Torsten Sandström
2019-05-16
Publicerat i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com
