Att kasta sig mot svärdet var den japanska samurajens lösning för att slippa ta ansvar för en framtid han såg som eländig och självförvållad. Jag menar att vi just nu ser något liknande i Sverige. Den politiska eliten – uppbackad av ett gäng av ekonomer – har bestämt sig för att sänka kronans värde, för att på så vis gynna svensk export. Tanken är också att hålla räntorna låga, så att bostadsmarknaden inte imploderar. Och kronan sjunker som en sten. Den är snart en valuta hos en bananrepublik. På kort sikt är det kanske gynnsamt för svenskt näringsliv. Men det innebär en planerad devalvering, som jag tror kan få katastrofala konsekvenser. Företagen vänjer sig vid riksbanksdoping.
Utvecklingen är en följd av beslut hos ett gäng av ekonomer i Riksbankens ledning. Karl Marx skulle ha sagt ett ”gäng av politiska ekonomer”. Om nationalekonomin är en vetenskap eller en åsiktsanknuten moralism är nämligen frågan. Jag tror att många politiska värderingar ryms bakom rader av siffror och diagram. I nuläget tycks Riksbanken göra som S-partiet vill. Det vill säga. Håll räntorna låga. Gör kronan billig. Se till att lönerna nominellt sett blir fasta. Svenskarna bör semestra på en camping på Öland eller på S-partiets Gotland! Enbart de välbärgade har råd att åka utomlands i juli.
Som gammal lundensare tänker jag förstås på spexet Harakiri. Enligt min mening ett av de största spexen. Jag har skrattat så att tårarna runnit. Samurajen Tokimas gör – under publikens jubel – ett utdraget självmord under den upprepade refrängen ”nu gör jag harakiri”. Men idag rinner inga glädjetårar, även om svensk politik har komiska drag. Riksbankens planerade självmord på den svenska kronan gör mig allvarlig och rädd. Och dödsakten är lika utdragen som Tokimas´.
Ett välplanerat nutida svenskt självmord styrt av politiska intressen. Den svenska modellen är numera internationellt känd som The model of Absurdistan.
