Cyklopöga på påskägg som målats av Katja Wallgren
Varje dag torgför landets journalister fenomen som pekar på att jordens klimat råkat i olag. Ofta rör det sig om mätbara fakta. Men även om önskepolitik. I dagens SvD förespråkar Peter Alestig såväl ”klimatdiktaur” som ”vegonorm” (krav på vegetarisk mat på företagens lunchmöten).
Den som studerat historia vet att påtagliga klimatomställningar – från kallt till varmt och tvärtom – inträffat många gånger under de senaste 10.000 åren av människans tillvaro. Att tala om klimat- eller CO2-kris är därför starka ord. Ändå förefaller det troligt att förbränningen av kol och olja har satt sina negativa spår i de grumliga procentsatser som allvarliga män och kvinnor dagligen diskuterar. Dessutom är fossila drivmedel ändliga.
Dagens journalistmajoritet agerar som cykloper. De talar bara om ena sidan av problemet, dvs utsläppen av CO2. Men det finns ju energilösningar utan CO2. Redan idag kommer 40 % av Sveriges el från kärnkraft. Men cykloperna vill inte tala om kärnkraft. De drömmer om ”sol, vind och vatten”. På sikt finns förmodligen sköna lösningar här. Men redan i nutid kan satsningar på kärnkraft försörja bostäder, bilar, företag med CO2-fri energi. En massiv satsning på modern kärnkraft kommer helt att förändra dagens värld. Visst krävs nog fossila bränslen för flyget även i framtiden. Men för detta ger kärnkraften plats. Även för människans urgamla vilja att äta kött. Likaså kan boskapens pruttande tillåtas. Alltså ett gladare liv för människor och djur än dagens apostlar predikar.
Allt detta förefaller rimligt klart. Om man inte är cyklop förstås. Då har men ett begränsat synfält, något som merparten av landets journalister själv valt på basis av sina politiska värderingar.
