Uppdrag granskning, UG, i SVT1 diskuterade ikväll kommunernas hantering av barn i problemmiljöer. Föräldrar med våldsproblem skadar barn, trasiga äktenskap som skadar barn, barn med diagnoser och psykiska problem som skadas osv. Allt utan att kommunernas socialsekreterare lyckas reda upp situationen.
Det kan nog finnas anledning att rikta kritik mot kommunernas personal och deras lyssnande på olika parter utan att lyckas finna en utväg. Men ju mer jag kommer in i UG:s presentation förstår jag att det rör sig om ett spel liknande Svarte Petter.
Svarte Petter är kommunen, som hela tiden bär ansvaret för att en komplicerad social situation förvärras och spårar ut. Det tycker barnen. Det tycker barnens föräldrar även om några av dem straffats för brott mot barnet ifråga. Det tycker mor- och farföräldrarna, som inte lagt märke till att barnens föräldrar agerat problematiskt. Det tycker IVO som svarar för statlig kontroll. Det tycker den statliga utredningsordföranden Margareta Winberg (S) som lovar att skärpa lagstiftningen (och själv i regeringsställning under flera år burit ansvar för hittillsvarande lagregler). Och det tycker givetvis UG, som regisserar själva lynchningen i teve på bästa sändningstid.
I sagan om katten på råttan var problemet att ingen själv ville ta ansvar för barnets problem (att inte vilja gå i skolan). Först genom att lova katten mjölk sattes en förändringsprocess med flera ansvariga i rörelse i en lång kedja. UG serverar ingen mjölk. UG:s bild ger däremot en betongartad bild av kommunal ofullkomlighet och ensamt kommunalt ansvar. Här bär ingen annan ansvar.
Det vi ser på teve är en blixtbelysning av ett svenskt huvudproblem. Nämligen individens ansvarslöshet. Alla framställs mer eller mindre som offer för andras underlåtenhet. Nu utsätts alla för kommunal vårdslöshet. Men den som tänker efter inser att bilden är förvrängd. Ansvaret fördelas i realiteten på många händer, kanske till och med på barnet själv, men oftare till föräldrar, familj, kommun, tillsynsmyndighet och till sist politikerna som lag(S)tiftare. Alla tillåts smita undan UG:s privata justis. Okej någon förälder straffas visst av domstol, men det gör UG ingen större affär av, ty dom är väl också offer för omständigheterna. Men kommunerna går inte fria! Kommunen är Svarte Petter. Säkert kunde kommunerna spelat korten bättre. Men det gäller i högsta grad alla andra aktörer närmare barnet i händelsekedjan. Men dom är alla offer och helgonförklarade av UG.
Tyvärr blir det dålig journalistik, UG. Så svagt genomtänkt och utförd. Så förutsebart. Helt enkelt ett exempel på högsvenskt klantig teveproduktion.
