Ja, tänk efter. Om S-partiet vid Rysslands första anfall 2014 mot Ukraina förstått att stor krigsrisk var på gång för hela Europa hade vi antagligen varit med i NATO idag. Men sossarna har vägra att se verkligheten i vitögat fram till 2022. Fem i tolv – och till partimedlemmarnas förvåning – bytte partiet fot och blev realister i stället för drömmare. Om S-partiet varit förutseende borde man för länge sedan ha inlett kampanjen för NATO. Sossarna bär för framtiden således ett tungt ansvar för om ett krisläge inträder för Sverige utan att vi hunnit bli medlemmar av alliansen!
Dessutom ser vi idag en beklämmande sossekritik mot en ny regering – ledd av moderater – ett parti som länge varit för ett NATO -inträde. Regeringen spelar korten fel påstår Magdalena Andersson, som själv varit statsminister på den revolutionära kurden Kakabaves utslagsröst. Sossarna är maktspelare. För dem betyder sanning och förnuft inte mycket. Det gäller att smutskasta och bedra väljarna.
Förr röstade hårt arbetande män och kvinnor på S-partiet. Dessa människor är idag pensionärer eller bortgångna. Nu är sossarnas bas människor som inte vill jobba eller inte kan arbeta på grund av invandring eller sjukdom. Vi ser alltså bidragstagarna parti framför oss då vi hör Andersson tala.
Hon vet att gruppen pensionärer av naturliga skäl är tynande. Därför borde hon byta S-politik eller lägga ned sin rörelse. Men nedläggning är utesluten på grund av den politiska klass som hon måste försörja. Och ny politik är också svår då hon i så fall skulle förlora bidragstagarna röster. Resultatet blir maktspel och röstköp i eländig kombination.
Enda lösningen för Andersson är alltså att föra en politik för fler och större bidrag. Och för att skapa politisk splittring i partiets tjänst.
Hur ska man förklara att landets medier inte rasar över hennes politik? Enda orsaken är, såvitt jag förstår, att den tredje statsmakten är närmast död samt att press, radio och teve blivit förlamade medspelare till maktens S-parti.
Torsten Sandström
