Det berättas att sjukvårdsminister Acko Ankarberg, KD, sägs förbereda en lagstiftning som kraftigt ska förenkla könsbyte: enbart genom en anmälan från den som så önskan. Detta sker alltså på ett departement som nu bör ha en avveckling av landstingen som prio ett. Hon kör med andra ord vidare med sossarnas minoritets- och identitetspolitik, i ett läge då nationen skriker efter strukturreformer.
Frågan om en reglering av könsbyte är komplex. Ytterst kan ett könsbyte få allvarliga skadeverkningar om personen ifråga ändrar sig efter en genomförd korrigering. Därför måste höga medicinska krav uppställas. Dessa utredningar tar lång tid och kostar stora pengar för sjukvården.
Någon invänder kanske att en anmälan om könsbyte behöver inte leda till operation och andra medicinska ingrepp. I så fall medför väl inte ens en anmälan enbart på grund av ett infall någon skada. Detta är korttänkt. Ett enligt lag utfört byte av kön medför nämligen att personen ifråga får annorlunda rättigheter i samhället. Han eller hon kan svårligen nekas vissa jobb – där rollen som man eller kvinna är viktig. Hur ska personen behandlas i offentliga badhus och på allmänna toaletter i exv skolor? Vilket kön ska personen ha rätt att tävlingsidrotta under? Är inte risken stor för att könsbyte medför ytterligare konflikter om diskriminering?
Därför talar det mesta för att en noggrann medicinsk utredning efter inträde i mogen ålder behålls som krav för beslut om byte av kön.
Därför bör Ankarberg snarat ta itu med vårdens centrala problem. Kom igen för sjutton!
Torsten Sandström
