Det svenska folket indoktrineras av politiker och medier att gå i samma takt. Detta sker samtidigt som DN annonserar vilt om vikten av ”upplysning”. Men upplysning är lika med öppenhet. Och den väg DN och SvD marscherar är den motsatta. Man driver rader av heliga kossor på samma korrekta väg. Utan att tala om för läsarna att det finns alternativa – och mer öppna – projekt för upplysning.
Under en tid har SvD propagerat för ett projekt som kallas ”inre upplysning”, dvs inner development, IDG. Det låter ju så vetenskapligt och fint. Men är i själva verka en rappakalja av självklart psykologisk trams. Tanken är att individen ska vara, tänka, relatera, samverka och agera. Allt för den heliga dogmen om ett hållbart samhälle. Vem vill inte skriva under på alla dessa uppmaningar? Men det är flummiga. Och bakom lurar förstås FN:s och IPCC:s politiska målsättningar och skräckscenarier. Ord som öppenhet och kritiskt tänkande finns förstås med i surdegen, men de används inte på det vis som vanligtvis avses med fenomenen vidsyn och oberoende granskning. Genom kopplingen till den heliga hållbarhetsdogmen blir det rena söndagsskolan. Alltså: Tro på det Gud vill!
Det rör sig om en uppmaning till individen att låta sig proppas full med politiskt korrekta idéer och låta bli att kritisera ”den rätta vägen” eller den ”rätta läran”. Det hela påminner om teserna i Maos lilla röda. Alltså en samling allmänna sentenser med trevlig framtoning som ska användas för pracka på mänskligheten mål som är högst diskutabla och ibland livsfarliga. Idén bakom IDG är i verkligheten (men inte i ord) densamma som Mao vilja att få människor att lyda. Mao ville att ”låta alla blommor blomma”. Innebörden var faktiskt att ta livet att miljontals kineser som hade andra åsikter.
Att vänsterns journalister tillåts rumstera i SvD med liknande dumheter säger mycket om dagens mediala samhälle. Flummiga ord används för att påverka människor i den riktning som journalisterna själva tycker är bra. Det är motsatsen till det öppna samhället debatt för och mot. På så vis blir IDG basen för propaganda. Att IDG används vid några universitet är enbart ett tecken på vissa vetenskapsmän och kvinnor saknar förmåga att skilja mellan mål och verklighet eller mellan ord och sanning.
Torsten Sandström
