Vänsterns hjältar dekoreras. Men i realiteten har de förlorat äran. Wikimedia.
I dagens Sverige finns det sannolikt flera tusen politruker som våndas efter valet. Deras satsning som ledamöter i socialdemokratins breda nätverk för kontroll av civilsamhället hotas nämligen. Jag tänker på mängden av förment neutrala rådgivare, samordnare, informatörer mfl. Alltså personer som satsat på rollen som uppbackare av vänstern i hundratals strategiska nämnden och råd. Efter ödesvalet tycks marken rasa under deras fötter. Att de känner oro kan jag förstås. Men någon sympati med dem har jag sannerligen inte.
Jag kom att tänka på fenomenet då jag nyss läste att Cecilia Hermansson, 60 år, ondgjort sig över den nya regeringens klimatpolitik. Hon uttalade sig i egenskap av vice ordförande i det sk Klimatpolitiska rådet, en av sossarnas många politiska megafoner. Utan någon viktig initial kompetens – mer än en diffus ekonomexamen – har hon en bakgrund som är urtypisk för de politruker jag nu talar om. Hon har jobbat på hart när alla av sossarna närstående organisationer, till och med den Swedbank som sossar och centerpartister varit med om att starta. Dessutom har hon bytt jobb som en flyttfågel, något som inte heller pekar på eftertraktad erfarenhet. Att hon så sent som 2015 doktorerat på KTH i ekonomi bestyrker enbart mina antaganden om en socialdemokratisk lycksökare. Hon har under sitt liv samlat snäckskal på vänsterns en gång i tiden soliga sandstrand.
Nu kritiserar hon alltså den nya regeringens klimatpolitik. Hennes röst kommer från ett sk Klimatpolitiskt råd som stött senare sosseregeringar. Ingen har från hennes eller hennes sammansvurnas munnar hört kritik av nedläggning av väl fungerande svenska kärnkraftverk. Och naturligtvis har hon inte tagit på sig ansvar för att svenska värmekraftverk idag sprutar ut C02 genom att bränna sjöar av olja. Hennes kritik av regeringen är därför infam. Men det är politrukens arbetsmetod.
Men hon är förstås inte ensam, vilket är själva huvudproblemet för vårt land Hon är bara en nod i ett brett vänsternätverk. En av många legosoldater som villigt greppat socialismens vapen (utan att tänka på fältherrens skrupelfria politik). Inom nästan varje sfär av samhället finns det således grupper av personer som Hermansson. Man kan säga att de starkt bidragit till sossestatens maktapparat och dess långvariga bestånd. Liksom vänsters journalister har de haft en medieliknande roll. Uppgiften har varit att tala till allmänheten med ord som ska tyckas politiskt oberoende, men då de i själva verket agerar som fot(S)oldater.
I anslutning till valutgången tycks det som deras timglas runnit ut. Därför gör de allt för att legitimera de egna ord som spillts under den gångna maktutövningen. Hundratals politruker av detta slag är just nu på väg mot historiens skräpkammare. Och ingen är gladare än jag för det. Ty politiska skumraskaffärer måste skambeläggas. Syftet är att bedra folket! Och politrukerna kan inte komma undan genom att hävda god tro. De har medvetet politiserat oavsett om de trott på budskapet eller inte.
Torsten Sandström
