Exit åt vänster. Wikimedia.
Häromdagen kunde man läsa följande rubrik i SvD:
S-toppen Tobias Baudin: Ett gäng förlorare som ska bilda regering
Sossarnas partisekreterare syftar på att M, KD och L fått sjunkande stöd i hösten val. Men han vill inte lyfta blicken och se på de egna resultaten, plus 0, 1 % jämfört med senaste val, men långt under partiets resultat i flydda tider.
I själva verket vill Baudin skaka av sig en mörk syn på den egna framtiden. Han har försökt göra karriär inom sossarna politiska nätverk. Men han är sent ute. Partiet har nämligen 2022 misslyckats med sin dödskallemärkning av SD. Försöket att beskriva SD som parias har gått om intet – förmodligen för all framtid, såsom i våra nordiska grannländer. Och idag står nu Baudin och hans politiska anhang med tomma händer. Det Sverige som de lämnat i söndring ska nu resas upp av just SD, under ledning av den nyvalda regeringen.
Om den nya regeringen lyckas kommer det att bli närmast omöjligt för S-partiet att komma åter till makten under överskådlig framtid. Det vet alla ledande sossar (som lanserat metoden att häxbränna SD). Därför läser man desperation i blicken hos ledamöterna i den avgående regeringen. Och Baudin inser också hur fältet ligger. Därför är han en dålig förlorare. Och därför yrar han.
Torsten Sandström
