En folkförförare som orsakat stor och bestående politisk skada för den svenska nationen. Wikimedia.
I en ledare häromdagen gör sig SvD till tolk för iranska kvinnors frustration och vrede över mullornas regim. Det är helt rätt att fördöma en gangsterregim som dessutom uppträder i religiös förklädnad.
I ledaren händer sedan det som brukar hända. Den iranska aktivisten riktar skarp kritik mot den svenska regeringen – samt mot svenska feminister för att de inte gjort tillräckligt för demokratin i Iran. Att SvD tar upp ämnet på ledarplats tyder på att man instämmer.
Enligt min mening ser vi sedan länge hur en aktivistisk svensk utrikespolitik – modell Olof Palme – etablerats i syfte att vända svenskarnas blick bort från vardagens politik, där sossarna sedan länge inte lyckats lösa nationens många strukturproblem. Satsningar på globalism och mänskliga rättigheter utomlands har därför blivit en svensk avledningsmanöver. Alltså helt i symbios med de barocka idéerna om Sverige som ett föredöme för andra nationer.
Jag menar att det är dags att skrota de dogmer som utgör basen för Olof Palmes utstuderade globala klåfingrighet. En ny svensk regering ska förvisso genom UD uttala stöd för förtryckta runtom i världen. Men vad som ska ske i deras hemländer är inte en svensk sak. Jag uttalar med andra ord nu en form av krav på svensk isolationism. Sverige ska inte längre i ord vara bäst i klassen. Det räcker med en mindre dos av strategiska uppmaningar. till utlandet. Mycken viktig politisk tid – och enorma pengar- finns dessutom att vinna på en koncentration på den svenska nationens egna svårigheter. Ett bevis på min tes är välfärdsnationen Schweiz, som ligger lågt i relation till utlandet, men ändå säger ifrån. I stället har man koncentrerat sig på att göra Schweiz rikt! Och lyckats.
Jag menar alltså att den fortlöpande kampanjen mot förtryckarregimer ska överlämnas åt det svenska föreningsväsendet och till de politiska partier som så önskar. Men låt för sjutton den svenska staten och regeringen satsa massot av krut på Sveriges egna problem, som är många. Gårdagens TIDÖ visar på en massiv lista av svenska behov. Till detta kommer en lång rad av svenska politiska grundproblem rörande bostäder, arbetsmarknad, en skola utan färdriktning, skatteslöseri, byråkrati osv.
Låt inte Olof Palmes fälla att ta sikte på det globala föra Sverige ytterligare vilse!
Tosten Sandström
