För en vecka sedan sade finansminister Mikael Damberg i en intervju i SvD att ”det inte finns några gratisluncher”. Uttrycket gratislunch har framför allt gjorts känt genom nationalekonomen Milton Friedman. Det tog sikte på löften eller krav på politiska bidrag, som i slutändan måste betalas av någon annan än gästen. Dvs av det offentliga eller närmare bestämt av någon inom befolkningen som betalar skatt.
Jag måste säga att det är tragikomiskt att höra en finansminister från sossarna tala om att det inte finns några gratisluncher. Alla vet förstås att statens utgifter måste betalas och att pengarna måste lämna ett statligt konto för att bekosta utgiften. Om alla medborgare betalar lika mycket skatt – och får lika stor bidrag – finns förstås inga fria luncher.
Men i sossarnas samhälle är det ju alls inte så. Förvisso betalar alla moms. Men enbart var tionde svensk betalar statlig inkomstskatt. Det är denna miljon svenskar som bär den tyngsta skattebördan i Sverige. Det rör sig om alla svenskar som tjänar mer än drygt 45.000 kronor i månaden. Det är denna grupp som huvudsakligen står för fria luncher till den stora mängden svenskar som mottar bidrag av olika slag. I mottagargruppen finns alltså några miljoner lunchätare, av vilka flertalet röstar på sossarna. Så visst finns det måltider som är fria för den som äter på bidrag!
Man kan förenklat säga att socialdemokratins credo just är att servera fri mat, liksom brödransoner delades ut till antikens romare. I såväl dåtidens Rom som nutidens Sverige fixar makthavarna bröd och annat till sämre bemedlade för att få deras röster i kommande val.
Milton Friedman pekade på att offentliga utgifter alltid måste betalas av någon. Självfallet visste han att många av det offentliga fick bidrag som betalades av andra. Friedman var en vän av låga skatter och färre bidrag. Det intressanta är att Mikael Damberg däremot har helt omvända mål.: höga skatter och höga bidrag. Damberg använder alltså gratis-lunch-metaforen för att höja skatterna! I intervjun rörde det sig om att försvarets ökade kostnader naturligtvis måste betalas. Men han knystar inte om att vissa av landets pensionärer samtidigt utlovats 1.000 kronor mer i månaden från och med valdagen i september. Många av mottagarna har inte betalat en enda krona i inkomstskatt någonsin. Dambergs löfte räcker minsann till flera fria luncher per månad för dem.
För den politiska klass, som själv under hela sitt liv försörjts genom bidrag från staten blir det förstås ointressant att tala om mottagarna av lunchpengar gjort rätt för sig. För eliten gäller det att se till så att staten kan håva in tillräckligt med pengar från folket för att stå för kalaset, alltså för såväl bidragstagarnas som klassens egen fest. Dambergs snack om gratis luncher är just bara – skitsnack. Syftet är att ytterligare höja skatterna för dem som redan betalar inkomstskatt, så att Damberg och hans polare kan sitta kvar på regeringen taburetter.
Torsten Sandström
