Länge har jag funderat över varför nutidens svenska konst inflaterats, så att vilket skräp som helst kan presenteras under etiketterna kultur och konst. Vilka mekanismer ligger bakom denna farliga utveckling?
En tänkbar förklaring är den mediala vänsterns slakt på traditionella värden. Exv familj, skola, religion och försvar har drabbats av vänsterns värderelativism. I fotspåren även konst och kultur. Fenomen som kvalitet, teknik, förmåga har systematiskt nedvärderats inom konsteliten. Mantrat har varit ”en ann är så god som en ann”. Därför tillåts alla – som kan finna en politiskt korrekt etikett eller titel – få sina likgiltiga bidrag utställda och beundrade. Mediernas egna experter har nämligen själva inte sysslat med skapande, utan enbart med att tala om för andra vad som är bra eller dåligt.
På så vis har vi fått en nutida förvriden konstsyn. Allt kan i princip kallas konst. Man kan säga att det är ett utslag av ett logiskt felslut. Dvs av en felaktig sammanblandning av demokrati och konst. Alla människor har de facto inte förmåga att skapa konst. Men vips, genom vänsterns värdenihilism, tillåts sk experter lansera ett konstbegrepp där alla blir lika goda skapare.
Men om allt kan vara konst förvandlas konstsynen till en nullitet. Inget sticker ut kvalitetsmässigt ifall kvalificerade exempel saknas. Konst blir ingenting särskilt.
Torsten Sandström
”Alla ska med”, ”Alla mänskors lika värde”
Då får ingen vara förmer än någon annan, med ett viktigt undantag: SPORTEN! Där målar publiken sig blågul i fejset och reportrarna går upp i falsettvrål om någon svensk eller ”svensk” skulle skörda lagrar.