Så här hyllar bonnierägda Dagens Industri Annie Lööf och C-partiet efter att två LO-förbund gett klartecken till LAS-reformen via kollektivavtal:
Annie Lööf säger:”Kommer skrivas in i historieböckerna”
Det har gått två år sedan valet 2018. Men efter Jöken har inte mycket hänt. Nästan alla av landets strukturproblem kvarstår olösta. Och då slår sig C-partiet för bröstet. Visst är ändringar i LAS bra och nödvändiga. Men det rör sig om arbetsrättsliga detaljer. Som också skapar nya byråkratiska hinder för landets företag.
Lööf är inbilsk. Efter schabblet med Jöken vill hon förstås få det som hänt att framstå som något stort. En myra ger därför historiska proportioner av en elefant. Självbelåtenheten flödar alltså. Det gäller att lura väljarna att tro att hon åstadkommit något stort. Genom några små avtalsparagrafer.
Lööf ser sig själv i historieböckerna. Jag tror hon får rätt. Men inte för LAS-reformen. Utan för det historiska sveket mot den borgerliga väljarkåren 2018 i och med att hon lät S-partiet fortsätta att regera. Själv såg hon till sitt privatliv och födde barn. Hon hade helt enkelt inte intresse för att regera landet hösten 2018.
En seger för den svenska modellen utropar Sydsvenskan, en annan bonniertidning. Visst är det bra med kollektivavtal som medför vissa reformer. Men det rör sig om tuppfjät. Den svenska modellen – och oviljan att sluta avtal om tidsbegränsade låglöner för nyanlända (eller alternativt lagregler om minimilöner) – förblir däremot ett hinder mot något riktigt stort politiskt sett: nämligen integration av utanförstående. I stället ska staten fortsätta att ge bidrag till sysslolösa, som förpassas till en ghettoliknande tillvaro. Det hade varit något stort att öppna dörren för låga avtalslöner. Ett slag mot segregationen i landet. Men det sätter alltså den svenska modellen stopp för. Inte vågar S-regeringen gå mot LO. Och C- samt L-partierna förstår ingenting. Mer än att skryta om sin bedrift med förhoppningen att väljarna återkommer om två år.
Deras ansvar för en död politisk hand under hela fyra års tid blir historiskt tungt. Jag tror att historieböckerna kommer att berätta om det.
Hoppas att det räcker med fyra år av död hand. Risken finns för att DÖ och JÖK följs av någon ny kartell, som till varje pris syftar till att hålla ute SD från politiskt inflytande.