Några av de ämnen som jag bloggat mest om är för det första sjukvården, där jag menar att landstingen förlorat greppet. För det andra Sveriges etablering av yrkespolitiker som tillsammans bildar en elit, en egen klass. Som vi snart ska se hänger problemen samman. Det allvarliga strulet med vården är helt enkelt politiskt mismanagement, genom tusen politiker ute i landstingen samt en kolossal ökning av byråkrater i vårdapparaten. Vårdens problem sammanhänger alltså inte med brist på pengar, utan på flera tusen yrkespolitiker och administratörer som fattar fel beslut. De stoppar upp den normala tillgänglighet, som vårdens egen personal förmodligen själva skulle kunna fixa.
Därför kommer följande debattartikel i SvD som ett brev på posten:
https://www.svd.se/valfarden-maste-ha-mer-resurser-redan-nu
Här skriver två politiska höjdare att mer pengar måste slängas in i landstingens svarta hål. Knape är moderat och har i mer än trettio (30) år misskött svensk sjukvård på olika poster, nu senast inom Stockholms län, som blivit förförda av Boston Consulting. Baudin är sosse och har från Byggnadsarbetarförbundet gjort karriär till Kommunalarbetareförbundet, som sluter avtal för undersköterskor mfl.
Den främsta bristen i vården rör som sagt tillgängligheten. Den är inte ”öppen” i tillräcklig utsträckning. För att åstadkomma detta måste läkare och sköterskor frigöras från det tyngande tvångsgrepp som administrationen tagit över dem via krav på möten, pappersexercis, utredningar, konferenser, direktiv mm för att i stället kunna bemanna mottagningar och behandlings- och operationsrum. Det som behövs är alltså färre byråkrater, slopande av onödiga regler samt ett friare uttag av arbetstid. En kraftigt slimmad administration ger gott och väl ekonomisk plats för högre lön åt dem i vården som får jobba något fler timmar. Ta bort en mängd administration från de två akademiska vårdyrkena (förr fanns sekreterare) så att de anställda får tid att träffa patienter och hålla dyrbara maskiner igång maximal tid. Och förvandla byråkraters kontorsrum till sängplaster!
Man behöver inte vara särskilt smart för att förstå hur vårdens slipsten ska dras. Men det förstår inte Knape och Baudin från den politiska klassen. De upprepar bara sitt trista mantra: mer pengaresurser till vården! Den politiska klassen har bitit sig fast i vårt land. Arbetsgivare och fack sitter på samma stol. Det är allvarligt. Men politikerna är själva sin värsta fiende. Historien visar nämligen att dysfunktionella politiska system ändar på sophögen. Så den svenska politiska klassens färdriktning ät på sikt utstakad.
Intressant är slutligen mediernas samspel med de två klasskamraterna, som enkelt fått sin mantra-fokuserade artikel publicerade på bästa plats. För någon dag sedan har nämligen en djupt kritisk artikel mot sjukhuspolitikerna, skriven av omkring 200 läkare från Karolinska, presenterats på en mer undanskymd plats i SvD. Expertisens syn väger uppenbarligen mindre tungt än den politiska klassens eviga krav på högre skatter. Eller är det kanske fråga om pay back från tidningens sida för de 40 miljoner SvD erhåller varje år i bidrag från staten?
Torsten Sandström
