Lidingö, den kommun där jag nuförtiden bor, är välskött och har god ekonomi med låg kommunalskatt relativt sett. Delvis beror det på befolkningens sammansättning. Följden har blivit att kommunen tvingas betala några hundra miljoner till andra kommuner i skatteutjämningsbidrag.
En orsak till att Lidingö fungerar bra är förstås även ett långvarigt moderatstyre. Kommunalrådet Daniel Källenfors har flera gånger kritiserat andra kommuner för att underlåta nödvändiga reformer och i stället ropa på bidrag. I en mycket bra debattartikel i SvD den 12/8 framför han åter detta budskap, se länken nedan.
Viktigt är att han dessutom pekar på att en jämförande kommunal faktaredovisning av varje kommuns ekonomiska förvaltning är något absolut nödvändigt. Alltså något i stil med en tvingande årsredovisning (förvaltningsberättelse) avseende centrala ekonomiska fakta. Det gäller helt enkelt att jämföra den egna kommunens förutsättningar och resultat med andra kommuner. Först då kan medborgarna se hur den egna kommunen sköter skattebetalarnas pengar. Och först då kan staten se att rop bidrag används i stället för att genomföra viktiga kommunala strukturreformer. Vidare är Källenfors poäng att kommunala tjänstemän normalt har alltför stor makt och enligt Parkinsons lagar tenderar att välja ekonomisk expansion i stället för reformer (som kan utlösa bråk). Och han pekar särskilt – och med alla rätt – ut jätten SKR (föreningen Sveriges Kommuner och Regioner) som en viktig bov i dramat. SKR:s finanschef, Annika Wallenskog, fungerar som en daglig böneutropare med krav på bidrag. Från minareten invid Slussen i Stockholm hörs ständiga skrianden om miljard på miljard. Detta till bla en vårdapparat där den politiska och administrativa överbyggnaden är extremt stor. Så galen är svensk politik.
Torsten Sandström
https://esvd.svd.se/shared/article/sank-bidragen-till-slosaktiga-kommuner/jwbxozxb
