Världshistoriens kanske mest betydelsefulla forskare, Charles Darwin, tackade den biologiska verkligheten med öppna ögon och utan skygglappar. Han sökte ett mönster i skeenden som kunde blottläggas via ögat. Och kunde på så vis lägga ett mönster utan förutfattade meningar och utan att lyssna på trosvissa epigoner. Så ska forskning fungera när den är som bäst. Han vände upp och ned på teorier som länge hindrat fritt tänkande och skapade ett nytt paradigm inom naturvetenskapen.
Tyvärr befinner sig många av nutidens naturvetare långt ifrån detta ideal. I stället för att förutsättningslöst rita en karta skaffar de sig en ritning från officiella tyckare med ibland oklar vetenskaplig förmåga. Jag tänker framför att på mängder av lego-forskare inom miljöområdet. De startar med en färdig ritning om uppvärmning pga CO2-utsläpp eller en idé om hotade arter och så kör de igång sitt arbete. En uppgift som knappast kan kallas förutsättningslös, utan snarare politiskt.
Jag komma att tänka på denna skillnad gentemot Darwin då jag läste en av de litanior som politiskt korrekta journalister ständigt levererar. Denna gång i SvD med rubriken:
Parkslide och lupiner kan komma att ge dig böter
Alltså ännu ett av de eviga skrämselreportage som sk journalister nuförtiden sysslar med. Här saknas tankar om naturliga skeenden i naturen och i stället lyfts ett politiskt program fram som människan handgripligt ska exekvera. Inte en tanke tycks finnas om hur livet på jorden vuxit fram genom arters naturliga kamp, där vissa förlorat och andra segrat. På gott och ont. Men allt styrt av olika biologiska arters inflytande. Samt inte minst av krafter utanför vår planet (som resulterat i temperaturförändringar och farliga himlakroppar).
Dagens rädsla för människans framfart har skapat forskare som vill styra människans handlingar. Alltså forskare som ömsom håller upp röda förbudsskyltar, ömsom visar gröna signaler. Som naturvän vill jag givetvis hindra miljöförstörelse genom mänskliga utsläpp av gifter och skadliga substanser (märk att CO2 sannerligen inte är ett gift, gasen kallas ju växthusets skötebarn). Vi ska alltså inte bara lyssna på skräckens apostlar, utan framför allt på de kloka som förespråkar öppenhet och kritisk vetenskap.
Naturligtvis får den som så vill gräva upp lupiner, parkslide och vresros på sin egen mark, men jag kommer inte att anta denna uppmaning. För mig är måttet rågat då ett svenskt så kallat Naturvårdsverk officiellt upprättar listor över invasiva arter och förmår dumma politiker att lagstifta om förbud. Det vi ser är motsatsen till Darwins arbete, som gick ut på kartlägga verkligheten. Naturvårdsverket är en nationell bov, som vill styra biologins utveckling. Resultatet av myndighetens framfart blir det onaturliga urvalet. Det vi ser är en aktör som framstår som Frankensteins monster. En statlig myndighet som vill forma biologin och ytterst människan.
Till detta monster betalar du och jag tyvärr skatt årligen. Och tusentals forskare läser verkets ritningar och inleder forskning på myndighetens premisser. Det kallas fri forskning. Och den används för ytterligare pekpinnar till svenska folket, som hukande böjer sig för orden: vi måste lyssna på forskningen.
På Darwin måste man lyssna samt på kritiska forskare i hans efterföljd. Men inte på de tusentals epigoner som tillämpar Frankensteins proklamationer.
Torsten Sandström
