Ett av många argument för att visa skepsis mot den pågående skräckkampanjen om klimatet är själva ordet ”hållbarhet”. Allt som för tillfället är gott tycks kallas ”hållbart”. Allt annat är alltså fel, även om definitionen av hållbar är rena tuggummit. Min skepsis ökar genom detta flum tillsammans med FN-chefens billiga och hiskeliga skrän om klimatkris, där adjektiven når en höjd som tyder på mänsklighetens undergång i närtid.
Lund universitet har en personaltidning som kan uppfattas som His masters voice. Inget spännande och nydanande med andra ord. För några år sedan var för övrigt samtliga journalister där kvinnor, som intensivt drev feministisk politik! Alltså massor med rop om hur alla vid universitet ska gå i rätt takt. På ett universitet borde detta skapa förvåning. Häromdagen kom tyvärr en ny upplaga. Där presenteras fyra forskningsprojekt som beviljats pengar för ”hållbarhetsrelaterad” forskning. Termen ”relaterad” antyder ytterligare flumtänkande, ungefär som a propå hållbarhet.
Ett av projekten rör AI-hanterad språktydning av digitala samtal (som för övrigt redan pågår vid brottsbekämpning). Ett annat gäller eliminering av P-fassubstaner. Ett tredje avser biologisk övervakning via drönare. Och det fjärde siktar på tillvaratagande av biologiska restprodukter.
Jag har inget emot någon av dessa uppgifter. Det rör sig allmänt att om goda idéer som kan vara nyttiga för samhället. Men varför är de hållbara? Men det måste finnas ännu fler tänkbara projekt som är minst lika samhällsnyttiga. På svenska har dessutom ordet hållbart en tidsaspekt, med lång utsträckning i tiden. Jag är inte övertygad om att något av projekten har en sådan effekt av nära nog evighetsverkan. Frånvaron av alternativa projekt är bekymmersam. Det saknas över huvud taget en diskussion om kärnkraftens utveckling, en fråga som sannerligen har stor betydelse för framtiden. Men här har förstås miljörörelsen bakom PK-hållbarheten satt stopp. Som sagt, i Sverige ska vi gå i den takt som ledande politiker bestämt.
Just tidsaspekten visar på hur knepig ordet hållbar är inom forskning och politik. Många av gårdagens stora uppfinningar håller idag på att omgraderas till ohållbara, trots att fossila bränslen ännu kommer att användas i många, många år framöver och sannolikt fö evigt för vissa uppgifter. Vidare var före kriget i Ukraina allt krigsmateriel ohållbart enligt officiella bedömare. Men nu har Rysslands och Kinas krig och hetsande medfört att vapen har blivit högsta mode och alltså något hållbart. Till råga på allt menar åtskilliga inom vänstern att lönsamhet – dvs företags jakt efter vinster – i sig är något ohållbart och att en planerad ekonomi är att föredra. Detta trots Sovjetunionen kollaps.
Jag hade kanske väntat mig att Lunds universitet skulle visa sig kritisk till den nya politiskt korrekta terminologin. Men i stället traskar universitet på i upptrampat korrekta spår. Tanken om att låta olika idéer blomma och konkurrera är en viktig drivkraft för all forskning. I stället för öppenhet väljer universitet att snäva åt kraven för penningbidrag, genom att ställa upp fåniga krav i stil med hållbarhet. Det är en marxistisk form av dialektisk analys – antingen svart eller vitt – som redan under 1800-talets senare del varit omodern.
Utvecklingen bådar inte gott. Men den som är kritisk mot hållbarhetsdogmen riskerar förstås att förlora pengar från ministerier i Stockholm. Och det finns för övrigt en hel svärm av legosoldater i Lund, dvs forskare som slaviskt följer det politiska signalsystemet från staten. Sådan människor flockas gärna i ledningarna för landets högre lärosäten. Så var det i slutet av 1800-talet då ett biskopsvälde rådde över universitet i Lund. Mot detta opponerade sig Bengt Lidforss vältaligt. Idag är det annan religion som kräver att folk ska promenera i hållbara led i Lund.
Människor har således svårt att lära. Åtminstone personer som sticker fingret i luften för att känna hur vinden blåser. Förr dem är ”öppenhet” en mara – en ängslan över att inte veta vad man ska tycka och tänka. I det perspektivet blir ordet hållbart förståeligt: följ slaviskt samhällets ledare. Den typen av individer kan givetvis bli farliga – detta har historien utvisat. För forskare som vill vinna bifall till sina projekt gäller det dock tyvärr att satsa på begreppet hållbart.
Visst produceras inte sällan god forskning i Lund. Men det statliga universitetet utsätts ständigt för krav som inte kan kallas vetenskapligt grundade i strikt bemärkelse. Normen om öppenhet hotas ständigt av myndiga politiker och predikas av lydiga medier. På så vis är den närmast religiösa vurmen för det flummiga begreppet hållbarhet ett dåligt tecken i tiden. En signal om inskränkthet, med ett visst inslag av kort tänkande eller till och med dumhet. Alltså något som Lunds universitet inte alls borde främja.
Torten Sandström
