Nutidens medier struntar alltoftare i den faktastinna nyhetsrapportering som skedde förr. Den kostar stora pengar, ty det gör kvalitet och kompetens. Nu satsar mediernas räknenissar på billiga och lättsålda reportage om journalisternas eget liv. Vem orkar läsa Hanna Hellqvist och Alexander Schulman? Nu ansluter sig Ann Heberlein till de egotrippades krets. I SvD utropar hon indignerat:
Alkohol är inte frihet – det är vidrigt
Hon berättar om fylleri och fyllerister i hennes egen bekantskapskrets. Utifrån dessa upplevelser fördömer Heberlein – som forskat i mänskliga rättigheter på ett moraliskt plan – alltså bruket av alkohol. Moraltanten i henne tar överhand.
Jag medger att fylleri är otrevligt och dessutom skadligt för kroppen. Men det mångtusenåriga bruket av alkohol har med största sannolikhet en god kärna. Det tror åtminstone miljardtals människor. Men den nya tidens mediala siare – Heberlein – vet bättre. Alkohol är ofrihet och något vidrigt. Hon tror sig veta vad frihet är, men förespråkar – liksom nutiden många svenska Prussiluskor – fördömande av den dryck som i måttliga mängder sprider glädje åt en stor del av vår planets invånare (och i omåttliga är allvarligt skadligt).
Det krävs inte åtta år på teologisk fakultet för en sådan analys. Det enda som behövs är en tilltro till den egna personens betydelse. Alltså högst egna åsikter som ska proppas i halsen på SvD:s läsare.
SvD har utvecklats till en medial blindtarm. Tidningen har blivit ett organ som existerar – via statsbidrag – men inte fyller någon funktion. En tarm som (om det går illa) kan skada människan genom en i värsta fall dödlig inflammation. Det är hög tid att operera bort denna onyttiga stump i mediernas avloppssystem.
Torsten Sandström
