Som bekant har de stora mediehusen politiska etiketter på sina dagstidningar. Oberoende liberal, obunden moderat, oberoende socialdemokratisk osv. Förr kunde man tydligt se – inte bara på ledarsidan – att respektive tidning hade en allmän partiinriktning. Det var ju klargörande när ma vill tolka ett uttalande. Numera är det bara ledarsidan som i bästa fall följer sin självdeklaration. Bonniers mediehus är nu närmast socialdemokratiskt, trots etiketten Oberoende liberal. Och inte är SvD moderat mer än på ledarsidan – övriga sidor lutar kraftigt åt vänster. Och Aftonbladet är troende socialdemokratiskt och inte alls oberoende sådana.
Jag undrar varför de politiska markeringarna fortfarande finns kvar. Svenska medier lunkar nämligen på i samma politiska takt: beroende vänsterinriktning. Med få undantag envisas svenska journalister med att framföra sina åsikter åt vänsterhållet. Ett svenskt folk som till hälften röstar borgerligt (inkl SD) tvingas alltså läsa texter som till 70% skrivs an vänsteranhängare. Och likadant är det på SR/SVT, som enligt lag ska vara oberoende, men i praktiken normalt styrs av vänsterns åsiktsmånglare. Varför denna falska skyltning?
Den enda förklaring jag kan finna är att etiketterna numera avser att dölja verkligheten. Få läsare tar del av ledarsidan (och i Bonniers imperium är den i praktiken närmast vänsterinriktad, trots omvänd etikett). På övriga sidor i tidningarna huserar närmast genomgående vänsterns journalister (med få undantag avseende kvalificerade reportrar från den äldre skolan). Alltså är de politiska beteckningar närmast täckmantlar för att den unga generationen av vänsterjournalister ska få göra det dom anser rätt. Man kan dessutom alltid hävda att den politiska beteckningen bara avser ledarsidan. Ett ytterst praktiskt argument, dvs att tidningen marknadsförs som oberoende, men närmast genomgående pläderar för vänsterns åsikter.
Det jag skriver vet förstås mediehusens högsta chefer. När det gäller tidningar som säljer annonser och marknadsför mediesamhällets lönsamhetsideal tycks cheferna ha abdikerat. Man vill inte ha för mycket högerpolitik – det kan störa annonsörerna -så låt vänsterns journalister husera bäst de vill. Det bidrar för övrigt till lugn på tidningens redaktion om journalisten får som han/hon vill.
Alltså är mediernas politiska etiketter falska varudeklarationer. Högtidligt sägs en sak – kolla om du vill på respektive tidning på Wikipedia. I vardagen sker motsatsen. Så agerar de medier som förut kallades den tredje statsmakten. Idag spelar flertalet medier för den politiska klass som leder landet. Framför allt råder socialdemokratins definition av den politiska diskussionen. Alltså en i hög grad beroende politisk vänstermiljö.
Torsten Sandström
