Förvisso behöver många människor uppmuntran. Men främst i DN:s kö för stöd står sannerligen inte sjuka eller utblottade. Nej, sedan ganska länge är det grova brottslingar som favoriseras. medierna predikar att vi – dvs allmänheten – måste förstå deras bevekelsegrunder då de begår brott. Som jag skrivit i flera bloggar bottnar förståelsen i en misstolkning av fenomenet att brott många gånger – om man ser till förövarnas omgivning och bakgrund – kan ha en koppling till ekonomiska och sociala faktorer.
Men samtidigt begår alls inte samtliga fattiga brott. Det finns alltså särskilda förklaringar till varför ett fåtal socialt drabbade ägnar sig åt kriminalitet. Klanernas åldriga kulturer i u-länder är en viktig sådan förklaring. Men den vill inte vänsterns politiker, forskare och journalister se. För dem är brist på pengar tillräcklig grund för medlidande med gangsters.
Jag skriver detta med anledning av en rubrik i DN, som numera måste ses som en sossetidning:
Rättspsykiatern: ”De flesta är kapabla att begå hemska gärningar”
Här intervjuas en läkare som alltså instämmer i det pågående svenska bönemötet om förlåtelse av den grova kriminaliteten. Hans slutsats är alltså att vi alla har förmåga att begå allvarliga brott. Rubriken blir rena löjan. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att jag kan döda en kassörska på ICA bara för att hon slagit in en vara till alltför högt pris. Det intressanta och avgörande är varför jag och nästan alla andra inte dödar på ICA för struntsaker. Det finns själsliga spärrar som är inlärda och antagligen medfödda – dvs osynliga (diffusa) psykiska barriärer som styr våra dagliga liv. Och dessutom finns det kulturella mönster som hindrar brott (eller som i klanernas fall bidrar till kriminalitet).
Det är trist att se hur en psykiatriker i detta fall bidrar till själslig flummande. Betydligt värre är det att tvingas konstatera att DN sprider vänsterideologisk propaganda i syfte att begränsa kritiken mot de personer som valt en allvarlig kriminell väg. Om möjligt ska förstås klanernas ungdomar uppmuntras till lagliga livsval. Men de som begår allvarliga brott ska minsann lära sig veta hut! Det är ju bland annat därför som de döms till påföljder enligt Brottsbalken!
Det är juristens tunga men viktiga jobb att döma. Men alla andra yrkeskategorier måste ställa upp för ett tydligt avståndstagande från de kriminellas vägval. Även journalister och själavårdare.
Torsten Sandström
