”Mitt hem är min borg ”är ett känt uttryck för privatlivets helgd. Men den socialdemokratiska staten vill inte gärna de enskildas liv större utrymme. Du och jag är medlemmar i deras kollektiv av arbetare, som S-partiet ännu ser som realitet. Därför har stat och kommun gett en större makt över individerna än i andra civiliserade stater. Markägare drabbas dagligen av löst grundade juridiska krav från olika myndigheter. Skatteverket genomför integritetskränkande kontroller. Lärare uppmans spionera på barnföräldrar. Journalisten Ivar Arpi har berättat om hur dagispersonal anmält honom till kommunen för misstankar om att hans barn far illa. Resultatet blev ett kränkande förhör hos kommunen innan ärendet snabbt lades ned.
En orsak till att svenskar alltoftare får sin vardagliga ro kränkt sammanhänger med en omfattande ökning av svensk byråkrati. Statliga och kommunala myndigheter anfaller det svenska folket med stöd av flummig lagstiftning som i allmänhet rör den fysiska miljön, barnassötsel, djurhållning osv. Politiker och rader av påtryckarorganisationer – det handlar om näringsdrivande miljörörelser – har byggt upp en kontinuerlig bevakning av den enskilde medborgaren. Naturvårdsverk, länsstyrelser och kommunala inspektörer anfaller sig sagt enskilda med svärmar av oklara paragrafer. Mitt hem är inte längre någon borg, utan en tummelplats för troende miljöaktivister.
Hur går denna regeluppbyggnad till? Vem efterfrågar nya bestämmelser? En viktig bov i dramat är de svenska och internationella påtryckarorganisationer jag nyss nämnt. De jobbar på närmast kommersiell basis för sina respektive intressen. En viktig grupp är som sagt ett stort antal miljörörelser. En annan är en lika bred krets av föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter. Häromdagen besökte en grupp välavlönade från FN Sverige för att bedöma om vår nation gör tillräckligt mot rasism. Vem blir förvånad över att deras slutsats blir att Sverige måste jobba hårdare. Detta sägs till ett land som följt FN:s direktiv om öppna gränser och därför på tio år ökat befolkningen med 10% (en miljon människor)! Därefter säger FN nu – utan att ange tydliga exempel – att vi måste fixa rasismen. Komiskt nog talade en hög FN-byråkrat om att man dock är nöjd med att Sverige nyligen inrättat ett Institut förmänskliga rättigheter (i Lund).
Genom politiker, påtryckarorganisationer, myndighetsaktivister växer en ständigt ny ström av flummiga lagregler fram. Många oklara och tänjbara ord således. Lagar som officiellt används mot enskilda individer i syfte att rädda mänskligheten eller miljön. Traditionella drömmar om en frihetskrets kring den enskilde, hans familj och egendom saknar alltmer betydelse. Jag är för att allvarliga risker måste motverkas, men för detta finns det redan lämpliga lagregler. Det som nu sker är att en trosviss skara kämpar för miljö och Human Rights närmast fått frikort att driva regelutvecklingen i den riktning de önskar.
Det är inte klokt. Svenskarnas frihet är under allvarlig attack. Ta skydd och organisera motstånd!
Torsten Sandström
