Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Flera nationer i västvärlden upprätthåller en strikt skiljelinje mellan stat och religion. Frihet att tro hyllas, men staten ska förhålla sig neutral. Trots att statskyrkan påstås ha avskaffats befinner sig det offentliga Sverige fortfarande kvar i delar av religions klor. Detta dels av traditionella skäl, bilden av Jesus. Dels – och viktigare – i syfte att politiskt kontrollera och profitera på de troende.
Som ateist vill jag helt klippa banden så att kyrkor – av alla slag och trosinriktningar – betraktas som privata organisationer, närmast som ideella föreningar. Mina slagord är därför: Slopa kyrkolagen och annan liknande lagstiftning. Slopa offentlig inkassering av kyrkoavgifter. Låt människor själva hantera kostnader mm för sin begravning (alternativt minimala socialbidrag till en avliden utan pengar). Vidare ska stat och kommun inte dela ut bidrag till kristna, islamska eller andra kyrkor för att driva religiös verksamhet, tidningar, bistånd eller skolor.
Låt oss vandra i Frankrikes sekulära fotspår (sedan franska revolutionen)! Behandla Svenska kyrkan som ett helt privat samfund! Slopa statsstöd till religiösa föreningar och skolor. Låt människor slippa se en kränkande begravningsavgift på skattsedeln varje år (typiskt nog vid sidan av avgiften till SR/SVT)! Det är hög tid att vädra ut religionen från det offentliga livet och låta tron enbart bli en privat angelägenhet.
”Mitt hem är min borg ”är ett känt uttryck för privatlivets helgd. Men den socialdemokratiska staten vill inte gärna de enskildas liv större utrymme. Du och jag är medlemmar i deras kollektiv av arbetare, som S-partiet ännu ser som realitet. Därför har stat och kommun gett en större makt över individerna än i andra civiliserade stater. Markägare drabbas dagligen av löst grundade juridiska krav från olika myndigheter. Skatteverket genomför integritetskränkande kontroller. Lärare uppmans spionera på barnföräldrar. Journalisten Ivar Arpi har berättat om hur dagispersonal anmält honom till kommunen för misstankar om att hans barn far illa. Resultatet blev ett kränkande förhör hos kommunen innan ärendet snabbt lades ned.
En orsak till att svenskar alltoftare får sin vardagliga ro kränkt sammanhänger med en omfattande ökning av svensk byråkrati. Statliga och kommunala myndigheter anfaller det svenska folket med stöd av flummig lagstiftning som i allmänhet rör den fysiska miljön, barnassötsel, djurhållning osv. Politiker och rader av påtryckarorganisationer – det handlar om näringsdrivande miljörörelser – har byggt upp en kontinuerlig bevakning av den enskilde medborgaren. Naturvårdsverk, länsstyrelser och kommunala inspektörer anfaller sig sagt enskilda med svärmar av oklara paragrafer. Mitt hem är inte längre någon borg, utan en tummelplats för troende miljöaktivister.
Hur går denna regeluppbyggnad till? Vem efterfrågar nya bestämmelser? En viktig bov i dramat är de svenska och internationella påtryckarorganisationer jag nyss nämnt. De jobbar på närmast kommersiell basis för sina respektive intressen. En viktig grupp är som sagt ett stort antal miljörörelser. En annan är en lika bred krets av föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter. Häromdagen besökte en grupp välavlönade från FN Sverige för att bedöma om vår nation gör tillräckligt mot rasism. Vem blir förvånad över att deras slutsats blir att Sverige måste jobba hårdare. Detta sägs till ett land som följt FN:s direktiv om öppna gränser och därför på tio år ökat befolkningen med 10% (en miljon människor)! Därefter säger FN nu – utan att ange tydliga exempel – att vi måste fixa rasismen. Komiskt nog talade en hög FN-byråkrat om att man dock är nöjd med att Sverige nyligen inrättat ett Institut förmänskliga rättigheter (i Lund).
Genom politiker, påtryckarorganisationer, myndighetsaktivister växer en ständigt ny ström av flummiga lagregler fram. Många oklara och tänjbara ord således. Lagar som officiellt används mot enskilda individer i syfte att rädda mänskligheten eller miljön. Traditionella drömmar om en frihetskrets kring den enskilde, hans familj och egendom saknar alltmer betydelse. Jag är för att allvarliga risker måste motverkas, men för detta finns det redan lämpliga lagregler. Det som nu sker är att en trosviss skara kämpar för miljö och Human Rights närmast fått frikort att driva regelutvecklingen i den riktning de önskar.
Det är inte klokt. Svenskarnas frihet är under allvarlig attack. Ta skydd och organisera motstånd!
