Just nu pågår stora demonstrationer i Iran och runtom i världen mot den persiska terrorregimen. Kvinnor bränner sina slöjor och klipper håret. De protesterar mot en könsförtryckande islamsk ideologi, som går ut på att låsa in kvinnor bakom åldriga normer om könsstympning, klädsel, uppträdande och ordval. Det är en befrielse bara att höra talas om det uppror som pågår mot religionens blodiga övervåld. Jag hoppas på mullornas fall!
Om jag förflyttar blicken till Sverige så talar den nya regeringen med all rätt om hur socialdemokratin under åtta år misslyckats med inlemmandet av invandrare i en svensk kultur. Det rör sig om språk. Det rör sig om arbete för egen försörjning. Men det rör sig också om kvinnoförtryck. Här har det officiella svenska samhället hittills enbart intresserat sig för det man kallar ”hederskultur”, ett täckord för nationella klaners egen rättskipning, som ibland får dödlig utgång. Däremot har Sverige struntat i den muslimska kvinnorollen som den uttrycks i underkastelse, slöjor och en uppenbar ojämlikhet mellan könen.
Jag menar att svenska politiker här visat stort oförnuft och feghet. Det är just frånvaron av mod att peka med hela handen som är det allvarliga. När det gäller svenska mäns tillkortakommanden – och de är uppenbara – han det offentliga Sverige sannerligen inte tvekat att ingripa med hård kritik. Det har jag inget emot såvida ingreppen är baserade på sund analys.
Men när det gäller muslimska kvinnor här i landet har det samlade Sverige visat största feghet. I stället talar man om respekt. Och visst har muslimska kvinnor rätt att göra sina egna religiösa val, inbegripet slöjor och liknande. Det är en privat rätt, som samhället har rätt att förbjuda vid kollision med allmänna intressen. Den svenska staten måste enligt min mening agera tufft för integration. Och därför motverka att slöjor används i offentliga sammanhang, inom vård, skola och i andra publika relationer.
Jag kom att tänka på saken då jag ännu en gång på SVT – God kväll – sett hur en muslimsk kvinna i egenskap av kock uppträtt i slöja. Som sagt är det inte första gången som SVT presenterar detta förtryckande scenario. Jag har inget emot de aktuella kvinnornas medverkan i teve. Men den borde villkoras av att de uppträder utan förtryckande symboler. Någon svarar att de aktuella kvinnorna inte upplever slöjor som negativa symboler. Struntprat säger jag, ty i grunden beror deras åsikter på samma religiösa dogm som kvinnor i dagens Iran protesterar mot. Det rör sig inte om religionsfrihet, utan om en manlig ideologi som baseras på makt över kvinnans kropp och själ.
Den svenska staten måste följa i Frankrikes fotspår och i lag förbjuda slöjor inom verksamhet som kan kallas offentlig. Det gäller ju att skapa goda föredömen för en uppväxande generation. Ska det vara så förbaskat svårt att förstå? Att sossar agerar vindflöjlar är en sak – de har åtta års trist historia bakom sig av fjäskande för läskiga svenska mullor och förtryckta muslimska kvinnor i landets utanförskapsområden.
Men en ny svensk regering bör sätta ned foten. Det rör sig ju om vettig integration – en svensk bristvara. privatliv är en sak. Den offentliga arenan måste hållas fri från förtryckets symboler!
Torsten Sandström
