Timmarna innan vallokalerna stängs känns ödesmättade, även om det ytterst endast är fråga om vilken del av den politiska eliten som ska vinna över denna andra.
Det är uppenbart att svenska folket är kluvet politiskt sett. Den ena halvan, som under åtta år representerats av socialdemokratin och vänsterliberala, är allvarligt bidragsberoende. Resignerat röstar man grönrött. Något alternativ till fortsatt statliga bidragsförsörjning tycks man inte se. Och för många blir en övergång från bidrag till eget arbete helt enkelt olönsamt och motbjudande, även om bidragen inte erbjuder lyx.
Den andra halvan av nationens medborgare är de som betalar tunga skatter. ”Halvan” är egentligen inte korrekt, ty enbart omkring 15% av befolkningen betalar under sin livstid statlig inkomstskatt, dvs idag skatt på inkomster över 46.200 kr i månaden. De betalar sammanlagt 55 miljarder kronor per år. Härtill kommer att det normalt är denna grupp som betalar skatter på kapitalinkomster, på totalt omkr 340 miljarder per år. Men moms och kommunalskatt betalar förstås alla. Härtill kommer att arbetsgivaravgift på utbetald lön erläggs av nationens arbetsgivare, för samtliga löntagare, dvs sammanlagt 2000 miljarder kr (inklusive moms mm).
Hursomhelst kan man förenklat tala om en närande och en tärande del av befolkningen. Enligt demokratins spelregler har Riksdagen rätt att beskatta medborgarna och även att beskatta dem olika. Jag tror många svenskar i grunden tycker att de välbärgade ska betala en större skattebörda. Men jag tror också att flertalet svenskar ogillar att socialdemokratin utlovar höjda bidrag till icke arbetande månaden före en valrörelse, medan man utan preciseringar varslar om en opreciserad skattehöjning för den närande delen av befolkningen. Röstköp inför val har blivit socialdemokratins maktinstrument nummer två, efter en listigt uträknade kontroll över nationens medier genom svärmar av vänsterjournalister (och förstås bidrag till medierna).
I årets valrörelse ser vi ånyo dessa mekanismer i spel, dvs röstköp och bidrag från mediernas politiska språkrör. Detta talar för fortsatt regeringsmakt för S-partiet efter dagens val. Men å andra sidan drabbas större delen av det svenska folket just nu av höga kostnadsökningar som delvis beror på samma partis misshushållning avseende nedlagd kärnkraft och höga energiskatter. Det splittrade folket kommer inte att enas vid valurnorna. Men kanske kommer S-regeringens misshushållning att fälla avgörandet ikväll, så att en ny blågul regering ser dagens ljus. Det hoppas jag förstås.
Ifall en blågul regering kommer att klara nationens problem återstår att se. Jag väntar mig att en eventuell ny regering lanserar en diger lister av strategiska reformer. Om detta har jag länge bloggat. Utan tuffa reformer har nationen snart tillbaka det röstköpande S-partiet och dess mediala proselyter vid rodret för regeringsskutan.
Torsten Sandström
