Ghost: att agera offentligt utan egen identitet. Wikimedia.
Statsminister Magdalena Andersson säger efter den senaste avrättningen i på Emporia i Malmö att dådet är fruktansvärt. Visst. Men en ärlig politiker måste ändå kunna samla sig till självkritik. Det blodiga dödande som pågår i Sverige har ju ändå i grunden en politisk förklaring (det ser annorlunda ut i grannländerna), för vilken den svenska socialdemokratin har ett tungt ansvar. Och Andersson själv bär en del av denna börda som framstående S-politiker under många år.
Vilket ansvar talar jag om? Jo, klanernas inbördes krig är en logisk följd av den storskaliga invandring som skett under de senaste tiotalet av år. En miljon nyanlända innebär en mängd problem som en nation av Sveriges storlek inte klarar av, även om enbart några procent ägnar sig åt kriminalitet.
En tydligt negativ inställning till invandring borde i tid ha signalerats till utlandet. Dessutom borde ett omfattande program för verklig integration ha satts på banan. Särskilt borde sossarnas satellit LO ha enrollerats för en låglönepolitik som riktats till nyanlända utan språkkunskaper, utbildning och industriell erfarenhet. Speciella program för ordning i skolan borde ha satts på plats. Och bidragspolitiken skulle snabbast möjligt ha anpassats – alltså begränsats – så att generösa bidrag skurits ned och varje nyanländ tvingats till tuffa ansträngningar för eget arbete. Dessutom borde kriminalpolitiken snabbt ha skärpts för att resolut ta tag i de unga som inlett sin kriminella bana.
Men Svensk politik har i åratal gått i fel riktning. Här har i stället invandring främjats genom mer bidrag. Och stökiga ungdomar från förorterna har behandlats med silkesvantarna. Rättsapparaten har i huvudsak kört på i gamla slappa hjulspår som regleras i Brottsbalken. Till saken hör att mördaren på Emporia i Malmö nyligen flytt från en av statens anstalter, som inte har önskat att låsa in sina brottslingar. Även om det är tråkigt att behöva säga har jag ett intryck av att socialdemokratin sett invandrarna som potentiella väljare. Och alltså inlemmat dem i S-partiets traditionella poltik att köpa röster med skattebetalarnas pengar.
Därför borde statsminister Andersson be det svenska folket om ursäkt. I stället slingrar hon sig och rabblar oppositionsförslag på reformer som borde ha varit på plats redan för sex-sju år sedan. Det är skamligt. Men som sagt en del av sossepartiets vanliga metod att desinformera sina väljare och köpa stöd från dem genom nya statsbidrag.
Ordet populism brukas i vårt land främst mot politiker på högerkanten. Precis som en vänsterpolitiker inte kan syssla med teaterpolitik och svepande ihåliga löften. Men alla som studerat exv Nordkorea, Kuba och Venezuela vet att vänstern sannerligen exakt vet hur man ska lura enkla människor till valurnorna. Den svenska socialdemokratin är nordiska mästare i denna trista gren. År efter år lyckas man – med benäget bistånd från landets medieägare och journalister – lura väljarkåren att rösta på Partiet utan egenskaper.
Det finns alltså en dagsaktuell parallell mellan Robert Musils klassiska roman (Mannen utan egenskaper) och Magdalena Andersson övertagande av oppositionens politik under bara några månader före valet 2022. Glömda är alla dödliga övertramp under coronaepidemins inledning. Glömda är alla ord som ser klanernas unga mördare som offer för sociala orättvisor. Hon och S-partiet har i stället desperat sökt efter olika möjligheter att behålla regeringsmakten. Nu ska plötsligt Sverige med i NATO och de unga brottslingarna låsas in och lära sig svenska. Och nya statsbidrag utlovas var dag veckorna före höstens val.
Så agerar populistiska maktpolitiker. Förr eller senare brister det förstås då väljarna inser att de i grunden lurats. Men den som saknar egenskaper ser enbart nya möjligheter. Att lova ny politik lika snabbt som blixten.
Torsten Sandström
