Bilden av en skicklig politiker är en person som är såväl principfast som öppen för kompromisser i sakpolitik. Mina ord kan låta motsägelsefulla. Men partiernas program anger främst allmänna principer. Sakpolitiken rör specialfrågor som inte direkt kan knäckas genom allmänna teorier.
Jag skriver detta på grund av en fin text i dagens SvD av Nora Karlsson och Kajsa Dovstad, från det alltid goda Timbro. De skriver att man tydligare bör skilja på universitetens och högskolornas uppgifter, se länken nedan. Författarna vill att en utredning ska tillsättas om vilka nya universitet som ska dras in (och alltså åter kallas högskolor, som de rätteligen är).
Som namnet utvisar är ett universitet en bred inrättning för forskning och lärande i närmast alla vetenskapens discipliner. Högskolor – i stil med landets gamla goda tekniska – är däremot specialiserade och inriktade mot forskning och utbildning i ämnen som är direkt yrkesinriktade. Universiteten ska därför vara tunga inom forskning – på grund av hög samlad kompetens. Det är också där som mängder av duktiga forskare samlas.
Så har det länge varit i vårt land. Tills kunskapsignoranta sossar kom till makten. På senare år har högskolor runtom i landet med smal kompetens i många, många ämnen fått rätt att kalla sig universitet. Detta efter propåer från lika okunniga lokalpolitiker. Alla minns säkert hur statsminister Göran Persson i Örebro belönades med en doktorshatt för sin typiska sosseinsats på oförnuftets altare.
Problemet med att mindre högskolor kallas universitet är framför allt att stora statliga penningresurser slussas till mycket små grupper av forskare där. Och ofta är det inte de vassaste tänkarna som hamnar på dessa institutioner. Alltså slösas det med forskningspengar genom sossarna okunniga kunskapspolitik. Till bilden hör att flera av dessa nya universitet – såsom det i Malmö – har en tydlig vänsterinriktning och därför kan lämna socialdemokratin stöd genom rapporter som stämplas som ”forskning”.
Därför vill oskickliga och korrumperade politiker ständigt skapa fler svenska universitet. Jag menar att denna politik är ett tecken på avsaknad av principer. Politikerna har inte förstått finessen med stora universitet. Det är inte heller fråga om bra sakpolitiska kompromisser. Ty goda pengar kommer att slussas till högskolor med svag kompetens. Det är rent ut sagt ett billigt sätt att köpa stöd för det egna partiets intressen inom strategiska kommuner i landet.
Därför blir frågan en het potatis för den nya svenska regering som förhoppningsvis tillträder efter hösten. Nu undrar jag om dessa nya makthavare kommer att visa sig vara skickliga politiker? Grundtipset är tyvärr att de rullar vidare i sossarnas spår. Allmänt sett tornar alltså ett stort svensk politiskt dilemma upp sig, vad gäller en ny svensk regerings vilja att reformera landet. Nämligen rädslan, dvs att man inte ens vill stöta sig med politiska intressen som är urdåliga. Mitt grundtips pekar därför tyvärr på fortsatt politik enligt sossarnas svenska modell.
Torsten Sandström
eller
