Högst upp på SvD :s nätversion idag finns en artikel där Svenska Freds får tala ut. Rubriken talar om att folk är frustrerade öven den svenska Natoanslutningen.
Det är möjligt att åtskilliga människor är besvikna. Men det är till allra största delen vänsterväljare. Alltså människor som i åratal av sossarna fått höra hur dåligt ett medlemskap i NATO är. Inte undra på att de är upphetsade nu!
Men den viktiga frågan rör varför SvD – som kallar sig oberoende moderat/konservativ – ska prioritera detta ämne som rör åsikter hos en minoritet på vänsterkanten, dvs personer som hamnat fel. Jag är nog inte ensam över att höja på ögonbrynen över SvD:s värdering av nyheter. Egentligen är det ingen nyhet, utan åsiksförmedling från Svenska Freds sida. Men varför släppa fram denna inpiskade vänsterbastion i SvD:s spalter någon månad före höstens val?
Svaret är självklart. Frånsett ledarsidan styrs SvD av journalister till vänster. Det är alltså skribenter som väljer att skriva om de värderingar som de själva gillar. Journalisterna gör detta i stället för att kritisera sossarna för att de under loppet av ett kvartal ändrat åsikt från först att en NATO anslutning verkar instabiliserande till därefter den motsatta åsikten, dvs att en NATO-ansökan ska ske.
Man brukar tala om medierna som tredje statsmakt, med uppgift att kritisera och kontrollera landets politiker. Den funktionen saknas numera i vårt land i huvudsak. Här styr socialister av olika schatteringar landets medier. Inte undra på att svensk politik under decennier drabbats av törnrosasömn. Landet har blivit en enda enkelriktad motorväg för vänsteråsikter.
Ytterligare n förklaring finns till SvD-eländet. Tidningen uppbär årligen omkring 40 miljoner kronor i presstöd. Beloppet motsvarar i grova drag den vinst som SvD-bolaget lämnar till sina ägare. För att i framtiden rädda fortsatta bidrag måste tidningen givetvis gå vänstern till mötes.
Den svenska statsapparaten under sossarna styr alltså nationen på ett raffinerat vis. Först köper man såväl tidningar som SR/SVT med skattepengar. Sedan köpa man väljare genom olika statsbidrag. Och slutligen verkställs politisk propagandan genom vänsterns journalister. Att landets statsvetare dessutom kniper käft om sossarnas politiska hajbur gör utvecklingen än mörkare.
Torsten Sandström
