Jag är inte kristen det minsta. Men desto mer demokrat. Frågan är därför hur jag ska ställa mig till valet mellan Moderaterna och Kristdemokraterna? Det är inte enkelt.
Men om man ser på partiernas framtoning i media blir det enklare. M har en långa rad trötta klassmedlemmar, som år efter år låter sig återväljas för att som yrkespolitiker få en god försörjning i förhållande till kompetens och ansträngning. Det finns säkert trötta koryféer också inom KD, men inte så många. Och tyvärr även KD-företrädare som surfar på sin familjs politiska klasstillhörighet. Namnet Pethrus bådar inte gott.
För mig tycks det därför avgörande att se på politiska ödesfrågor och partiledarnas ambitioner. Här vinner KD min sympati. Religionen är en ändå en bifråga i det svenska samhället, åtminstone den kristna (däremot är islam något oroande). KD:s stora satsning på en rejäl reformering av de svenska landstingen/regionerna är verkligen något som tilltalar mig. De svenska regionerna funkar helt enkelt inte bra i förhållande till vad de kostar och antalet ledare och byråkrater. Om detta har jag länge bloggat. Ebba Busch har korrekt pekat på detta och föreslått en avveckling av regionerna och övergång till statligt ansvar. Dessutom har hon modigt iför tevetittarna sagt att det kommer att smärta många landstingspolitiker runtom i Sverige som förlorar jobben.
Buschs agerande inför tevekamerorna är föredömligt. Jag tänker då inte främst på hennes trevliga och avspända yttre. Utan på att hon ger järnet mot socialdemokratin och vänstern! Kristersson duger inte alls här. Innan han ens kommit närheten av en valvinst försöker han spela landsfader – en alltför stor överrock för hans format. Han har varit i M-karriären sedan skolbänken och nu vuxit fast i rollen som tyvärr påminner om sossarnas vice statsminister. Han försöker agera som statsbärande politiker och ligger därför lågt inför storebror S. Inte mycket dynamik, desto mer trötthet och inställsamhet visavi det parti som länge agerat Proppen Orvar i svensk politik, dvs sossarna.
Just nu talar alltså mycket för att jag kommer att ge KD min röst i höstens val.
Torsten Sandström
PS! För övrigt är det min åsikt att L-partiets Johan Pehrson gör sitt bästa för att rädda ett parti som tycks ohjälpligt splittrat i en S-halva och en borgerlig del. Han gör vad han förmår för att angripa sossarna. Det är bra! Även han framstår som mer på hugget än Ole-dolyckan Kristersson.
