Genom det flummiga ordet ”hållbarhet” vill politiker och medier som bekant frälsa allmänheten från ondo. Det är ungefär som att säga Amen. Detta hebreiska ord betyder ungefär något i stil med ”sannerligen” eller ”låt det ske”. Inom klimatskräckens rörelse används således ordet ”hållbart” för att tala om att roulettens kula hamnat på rätt nummer.
All kloka människor inser att verkligheten normalt inte är svart eller vit. Många fenomen har såväl dåliga som goda sidor. Men frälsarna bakom klimatångestens ideologi är sluga och vet hur folk ska bedras. Genom att stämpla ”hållbart” på ett skeende höjs det till skyarna och antitesen förvandlas till något ohållbart. Alltsomoftast således rena lurendrejeriet.
Idag har jag ett slagkraftigt bevis. Under många år har klimatets och politikens skojare lyckats stämpla ”ohållbart” krigsmaterielindustrins produkter. Stora investmentbanker som gått i dessa ordvrängares ledband har följaktligen slutat att satsa pengar på vapenföretag. Och ägare av andelar i pensionsfonder har gått miste om goda pengar.
Hur korkad får man vara? Om inte vapen tillverkas inom fredliga nationer kommer ju sådana farliga människor som Hitler och Stalin att ta hem spelet. Vapen är med andra ord något nödvändigt för att trygga fred, även om det kan bli en blodig trygghet.
Efter Putins två stora anfall på Ukraina sedan 2014 börjar man höra andra toner om nyttan av krigsmateriel från det stora bankjättarna. Plötsligt säger flera av dem att vapentillverkning är hållbar. Och så är det förstås, tycka vad man vill om stridernas följder.
Min moralkaka av idag är således att det öppna samtalet är en absolut nödvändighet. Och att flummiga frälsare som använder sunkiga ord i skumma syften måste man akta sig för. Varning för klimatets talibanrörelse! Det sägs att ammunitionsbrist råder för Ukrainas frihetskrig. För denna ansvarar delvis hållbarhetens flummiga evangelium.
Torsten Sandström