”Ett grönare, säkrare och friare Europa”anger statsminister Kristersson som mål för EU under Sveriges ordförandeskap. Jag har förstås inget emot slagorden. Men detaljerna är oklara. Och motsättningarna inom EU stora. Dessutom rullar som vanligt en utvidgning av unionen vidare åt sydöst. Där väntar ruggiga stater med stora demokratiska problem. Detta gäller tyvärr även Ukraina. Låt mig vrida och vända på statsministerns ord.
Vad gäller det gröna ordet är det pågående helvetet rörande hållbarhetsdogmen särskilt oroande. Just nu ser vi på nära håll i vårt land hur denna tes har inneburit storskaliga investeringar i ny teknik, som är såväl oprövad som osäker vad gäller tillgången till energi. Det rör sig om ett planekonomiskt tänk, med de uppenbara risker som en marsch av alla i samma riktning ständigt innebär.
Vad gäller säkerheten har vi sett hur EU drar åt olika håll politiskt sett. Framför allt Ungern och några länder kring södra Medelhavet har samverkan med Ryssland. Och Frankrikes roll är alltid knepig. Landets nuvarande Napoleon vill gärna spela en roll i kläder som är alltför stora för honom och hans nation. Alla minns hans egna möte med Putin. För min del räcker det med att Nato driver försvarspolitik. Att EU skickar pengar (eller materiel) till Ukraina är förstås bra. Men trassla i övrigt inte in en oenig union i ukrainafrågan.
Vad gäller friheten känns Kristerssons och EU-ledarnas slagord mest oroande. Alla är ju för frihet, förstås. Men EU:s praktik är inte bara frihandel. Just nu laddar unionen upp för ännu en stor och synnerligen kostnadskrävande satsning för EU:s nettobetalare, såsom exv Sverige. Federalismen byggs ut på nästan alla plan, såsom grönskan, försvaret och alltså enskilda medlemsnationers frihet. Just nu lanseras inom EU ett megaprojekt som avser att ta upp kampen med USA om stöd till hemmaproduktion och press mot inflation. Snart kommer vi att få höra talas om gigantiska belopp i euros som svenska folket ska betala en del av. Alltså ännu fler storbidrag till EU:s syd och öst. Och därför ännu mindre fri handel. Följden blir ökade krav på de rikare nationerna att betala samt ännu en öppning för de ”fattigare” att bränna av pengar som gratis regnar från himlen.
Jag är sedan länge rädd för EU:s federalism. En organisation för fri och marknadsinriktad handel är vad jag vill se, som en gång i tiden. Inte den monolit där Europas politiska B-lag tillåts styra med en överdimensionerad byråkrati. Bara sammansättningen av kommissionärer är ett exempel på planerat misstyre. De sämsta reser till Bryssel! Och i ett grälsjukt parlament lanseras rader av förslag som för varje månad spär på federalismen. Ett parlament som inte ens förmått slopa en av dess två palats i Strasbourg respektive Bryssel ska alltså leda oss in i framtiden.
Denna oförmåga är unionens kainsmärke tillsammans med dess storvulna ambitioner och oeniga medlemskrets. Vi ser ett EU med punka och nästan tom bränsletank (eller energitänk) som är på väg mot en betongvägg. Den svenska regeringen tycks inte kunna hindra – om man ens vill med liberalerna i baksätet – denna färd.
Fy sjutton säger jag än en gång. Släpp loss kreativiteten genom konkurrens på en fri marknad!
Torsten Sandström
PS! Papperstiger var ordförande Maos ord för en fiende som saknade riktigt vassa tänder, såsom USA under kriget i Vietnam. DS.
