Allt som den nya regeringen gör tycks vara fel – av medierapporteringen att döma. Okej att det finns anledning av kritisera punkter i Kristerssons politik, särskilt bidragshelvetet kring höga energikostnader (i stället för raka rör med sänkta skatter). Men TIDÖ-ambitionen är god och mycket annat som regeringen vill.
Just nu skriar västerns många journalister – inklusive pajasen Alex Schulman på DN – över att regeringen uppvaktar sin Turkiska motsvarighet i syfte att få NATO-anslutningen i hamn. I själva verket vill vänstern inte att Sverige ska vara med i NATO. Men det vågar man förstås inte säga av rädsla för folkets opinion. I stället kritiseras livfullt regeringens uttalande om demonstrationen häromdagen då en docka av Erdogan i Stockholm avrättats genom hängning. Regeringen har bara sagt att det är en smaklös demonstration. Men då går vännerna av de svenska kurdiska kommunisterna igång. Stolliga journalister påstår löjeväckande att det är odemokratiskt att kritisera en demonstration.
Det högst oklart varför det vore odemokratiskt. Att ministrar kritiserar ett domstolsavgörande är en sak. (Apropå det är SD:s Richard Jomshof inte minister utan folkvald med fri rätt att kritisera, såsom Annie Lööf i egen hög person också gjort en gång i tiden gjort.) Men att regeringen i allmänna ordalag säger sanningen om att avrätta en namngiven docka är förstås något helt annat – det rör inte om ett angrepp mot maktfördelningen i samhället, utan just kritik av en smaklös inrikespolitisk händelse.
Jag återkommer därför till konstaterandet att den svenska nationens största problem är en vänsterpolitiserad kår av journalister. De rapporterar inte fakta, utan för fram egna politiska åsikter stup i ett. En högervridning vore i och för sig lika illa. Men ganska få journalister är marknadsliberaler eller högerinriktade. Dessutom har de normalt respekt för mediernas roll som en tredje statsmakt. De försöker därför avhålla sig från att skriva i egen sak om verkliga skeenden i samhället. Men vänsterns journalister gör tyvärr motsatsen. Ty de menar att de har rätt i sin analys. De kan med andra ord inte ens skilja mellan fakta och åsikt.
Det är därför jag menar att den tredje statsmakten – de svenska medierna – är döende. Till och med en dödsprocess som stöds med statsbidrag! En märklig form av medialt harakiri.
Torsten Sandström
