Vad sägs om gårdagens rubrik av Olle Lönneus i Sydsvenskan om Turkiets reaktion på demonstrationen i Stockholm mot Erdogan:
Hängda dockan visar att det inte är lönt att fjäska för Erdogan
I sann vänsteranda säger tidningens rubrik inget om det osmakliga att vilja hänga en politisk motståndare. Demonstranterna tar alltså ställning för de kurdiska revolutionärer som förmodas glädja sig åt hängningen.
Uppenbarligen har demonstrationen retat Erdogan. Men den nya regeringen har inte ”fjäskat” för denne diktator som Sydsvenskan och Lönneus påstår. Regeringen driver enbart angelägen svensk politik för att vinna ett NATO-medlemskap, som jag anar att Lönneus personligen, i sann vänsteranda, är emot. För den svenska nationen är NATO-medlemskapet däremot av högsta prioritet och demonstrationen därför oönskad. Att gå Turkiet till mötes är därför inte fjäsk så länge Sverige håller på sina egna principer, vilket skett.
Det vi ser är hur journalister tar över politiken i Sverige. Deras skepsis till NATO gör att de struntar i vad folkflertalet anser. Vi ser också de negativa konsekvenserna av att socialdemokratin gjort vårt land till parkeringsplats för revolutionärer, som betalar tillbaka gästfriheten genom att hurra över hängningen. Fy sjutton!
När ska vänstern lära sig? Svaret är tyvärr: aldrig.
Torsten Sandström
