Än en gång återkommer jag till den svenska vården och att någon form av sammanslagning eller centralisering av de 21 svenska regionerna sedan länge är nödvändig. Ett stort gäng politiker och många gånger fler byråkrater gör nämligen i huvudsak samma jobb, men i 21 olika kontorslokaler. En centralisering eller någon form av förstatligande måste därför ske.
En viktig förklaring är att de berörda politikerna inte gör sitt jobb – vilket bevisas av vårdens kostnader, bristande tillgänglighet, läkarnas få patientbesök, allt i relation till utlandet där OECD:s siffror är dystra för svensk del. Men inget händer. Väl på plats i regeringen är Ebba Busch knäpp tyst.
Att regionpolitikerna inte vill rationalisera bort sig själva är enkelt att förstå. Men deras svaga handhavande av vården i varje landsting för sig är ett uppenbart problem. Staten tvingas skjuta till miljarder varje år. Att inget sker beror på politikernas eget intresse. De vill helt enkelt inte avskaffa sig själva.
Att allt rullar på i gamla hjulspår är således ett tecken på en form av korruption. För att fortsätta på samma dåliga väg som hittills mottar politikerna ekonomisk ersättning. Att regeringen inte tycks våga ta tag i saken pekar på en allvarlig följ av sammanhållningen inom den politiska klassen. Det är många politiker som försörjs genom det elände jag nu talar om. Landstingen är P-platser för många mediokra politiker som stannat i karriären.
Torsten Sandström
