Häromdagen läste jag en kallelse till ett seminarium i straffrätt rörande en text av Federica Coppola.
Seminar ”The Pain of Social Exclusion: Changing Perspective on Punishment and Justice”, the 13th of December Federica Coppola (Senior Researcher in Criminal Law at the Max Planck Institute for the Study of Crime, Security and Law).
Hennes tanke är att brottslingar bör inkluderas i samhället i stället för att exkluderas och låsas in
Abstract
The talk makes the case that the mechanisms of social exclusion that are innate to and fueled by mainstream philosophies, practices and corollaries of punishment constitute the ultimate cause of the failure of criminal justice systems to adequately address crime and deliver justice to individuals and society. By contrast, the talk proposes the adoption of a paradigm of criminal justice that embraces social inclusion as its overarching value. The proposed argument builds on the combination of empirical and normative arguments emphasizing 1. that the suffering that punishment-related social exclusion imposes on justice- involved individuals runs afoul of any legitimate normative justifications and prevents criminal justice from achieving its proclaimed goals of fairness, proportionality and public safety; 2. that social inclusion is a fundamental human need, and critical to effectively dealing with criminal behavior under any relevant penological perspective. The talk then proposes a model of criminal justice absent the element of social exclusion. Such a reimagined model draws upon a multilevel integration of the philosophies, aims, and practices of social justice and restorative justice into typical criminal justice ones.
Tänk att samma politiska idéer ständigt återkommer. Ibland för att förpackas som vetenskapliga genidrag. Jag tror att den svenska klanbrottsligheten hälsar Coppolas lösning med High five! Bravo mera frihet! Sådana tankar odlas främst i elfenbenstorn. Av forskare som inte rör sig bland vanligt folk. Men idéerna återkommer i svensk debatt varje dag genom höga rop om att orsakerna till brott måste ställas i fokus. brott måste förebyggas skrias det, men ingen säger hur det ska gå till. Vad innebär inkludering av brottslingar, dvs personer som strävar efter att själva avskilja sig från samhället och smälta samman med sin klan. Enligt vänsterns ideal blir allt bra bara man smeker de kriminella medhårs. Släpp fångarna lös det är vår! Vackert tänkt, säger någon. Men belöning är väl ändå helt fel väg att gå. En helkorkad lösning såväl idag som förr.
Jag menar inte att inlåsning frälser kriminella. Men det håller dem åtminstone borta från gatan eller samhället. Så att laglydiga människor får frid.
Torsten Sandström
