C-partiets stämma (alltså det gamla bondeförbundets) har beslutat att verka för ett förbud mot omskärelse av pojkar. Så här säger partiets gruppledare Anders Jonsson, läkare, givetvis med rötterna i ett lantbruk: ”Man måste betona att debatten handlade över huvud taget inte om religion, utan man valde barnrättsperspektivet och integritetsperspektivet”.
För den som vill förstå svensk identitetspolitik är uttalandet verkligen klargörande. I vårt land betar nämligen många heliga kor. Låt mig kort bara nämna tre. Läkarförbundet (en mäktig fackförening, ledd av byråkrater i karriären, och delvis ansvarig för landets vårdelände) menar att manlig omskärelse strider mot läkaretiken. Det är alltså en integritetsfråga för läkare och kanske även barn. Partiets ledning menar att det rör sig om religionsfrihet. Ett oskadligt ingrepp måste kunna tålas enligt judisk och islamitisk tro. Och slutligen har vi frågan om barnens rätt – det svenska samhällets stora kelgris. Ett barn ska inte utsättas för något alls som föräldrar och vuxna önskar, oavsett om åtgärden är oskadlig.
Alla inser att det måste bli ont om bete i centerns Sverige med så många heliga kor i hagen. Det liberala C-partiet löper alltså än en gång fullständigt amok (läsaren har väl inte glömt Annie Lööfs plädering för månggifte för några år sedan). I stället för att sätta ned foten på fast grund och säga att det faktisk först och främst rör religionsfrihet – punkt slut – släpper C-partiet kossorna lösa på betesvallen. På så vis kan flummiga tankar om integritet och barnens rätt styra partiets tankar och beslut. Jag är varken motståndare till omtanke om integritet eller barn. Men via dessa tänjbara och subjektiva dogmer kan vilken fråga som helst hamna var som helst. Det är sådan logik som predikas i Absurdistan. Landet där bondepolitik och socialism går hand i hand. Med förödande resultat.
