En klick svenska journalister försöker än en gång ta ledningen över svensk politik. Wikimedia.
Just nu ser vi något olustigt som är typiskt för svensk politik. Svenska medier – under ledning av hundratals fotsoldater (journalister) från vänstern – försöker få L-partiets riksdagsledamöter att sänka Ulf Kristerssons blivande regering. Gamla ledare för Fp/L talar om hur förfärade de är. Och en före detting -Maria Leissner – gråter där hon sitter med sin livränta som ambassadör i Stockholm efter bara en kort tid som partiledare för länge sedan. Denna person som alltså fått mycket bra betalt för en kort tids insatser inom den politiska klassen gör nu en sista insats för vänsterns sak.
Det som sker är att en närmast obetydlig minoritet av svenska folket använder sin mediala makt för att styra politiken i Sverige. Trots att L-partiet tydligt fått folkets stöd i riksdagsvalet för samverkan med SD – partiet räddade sig därför kvar i riksdagen och i många kommuner – ska nu än en gång de nyvalda ledamöterna hetsas till uppror mot det mandat man fått av folket. Och liberaler är inte svår att hetsa till hjärnsläpp. Att L iså fall kommer att gå i graven spelar ingen roll. Det är ju vänsterns sak den politiska kampen gäller från DN, SR, SVT, Sydsvenskan, SvD mfl. Det äcklar mig. Bonnierkoncernens ansvar för skeendet är särskilt tungt. Medialt manipulerande av en svensk nation.
Bakom denna läskiga politiska föreställning gnuggar den samlade vänstern sina händer. Landets mediehus – statskontrollerade eller privata – låter således sin politiserande journalister påverka riksdagens arbete. Det kallar man demokrati. Det påminner mer om propagandasystemet i Sovjetunionen.
Torsten sandströ,
