Socialdemokratin för en infam debatt om företagen roll i svenska samhället. Deras ensidiga bild är att företagen enbart ska sysselsätta lönearbetare inom industrin. Där tillåts vinster tas ut till aktieägarna. Här erkänner vänster motvilligt att produktionen sker effektivare – och bättre för anställda och samhälle – än genom tillverkning i kommunal eller statlig regi. Så långt tänker sossarna också rätt.
Men när det gäller företagens roll utanför industriproduktionen uppstår en vallgrav, ja rentav en djup klyfta. Här hajar vänstern ingenting. Inom vård, skola och omsorg blir företagsdrift och vinstutdelning liktydigt med en stöld från samhället. Detta har folket till leda tvingats höra var dag under en lång valrörelse från statsminister Anderssons mun.
Tystnad råder helt om att exv. vårdföretaget Capio – ägt av franska intressen – driver St Görans stora sjukhus till en för det allmänna lägre kostnad på kanske 20% än vad de offentligt drivna sjukhusen i Danderyd och inom Karolinska gör. Skattebetalarna tjänar alltså pengar på Capio! Så om Capio gör en aktieutdelning till sin ägare är det helt ovidkommande i sammanhanget. Ingen klagar på Capos vårdkvalitet. Privat drift är helt enkelt effektivare och medför normalt högre löner och större trivsel för personalen. Färre och tuffare administratörer är en viktig anledning.
När det gäller skolverksamhet tycks situationen vara liknande. Genom priset per elev har kommunerna möjlighet att styra upphandlingen av tjänster. Man har också möjlighet att kontrollera kvaliteten och dra in uppdrag till skolföretag som missköter sig. Mycket talar för att privata skolor medför en effektivare drift. Intäkter och kostnader syns direkt i resultaträkningen. Och missnöjda elever eller föräldrar blir en dödsstöt åt företaget. Givetvis finns då en risk för överbetyg. Men det är ju statens sak att genom svärmar av centrala prov stämma i bäcken! Men i sossarnas Sverige är antalet centrala prov alltför få – och lärarna tillåts genom rättsliga föreskrifter enkelt frångå utfallet. Vänstern och dess forskarproselyter menar nämligen att betyg och ingripande krav är auktoritära fenomen. Och i denna vänsterhymn instämmer givetvis de lärarfack som S-partiet har nära band till.
Så problemet i skolan är inte vinstutdelning, utan att de kommunala skolorna ofta – inte alltid – är svagt organiserade med starkt inflytande från lärarnas fack, som inte har en aning om sann pedagogik, utan bara vill ha fler medlemmar, dvs lärare och kringpersonal av alla slag. Jag medger att kommunala skolor fått ett tyngre elevmaterial genom en omfattande invandring från främmande kulturer. Men kommunala skolor får en högre elevpeng som kompensation. Att den inte skapar tillräckligt god studiemiljö är ett faktum som S-partiets ursvaga integration måste bära störst ansvar för. Så skyll inte på privata skolföretag! Reformera i stället de kommunala och inför metoder för att mäta kostnaderna där på ett rimligt vis och belöna effektiva skolor!
Allt som jag skrivit kan en förnuftig medborgare själv ta reda på. Men i sossarnas samhälle gäller inte förnuft. Där styr vänsterns dogmer, dvs förutfattade meningar och hjärnspöken. På så vis är vänsterns ideologi faktiskt samhällsfarlig. Den genomsyrar och skadar demokratin. Det är deras opedagogiska skolpolitik som för elever och föräldrar vilse. I stället för att ta lärdom av Finlands kloka pedagoger har de svenska vänsterpedagogerna och landets S-politiker i åratal utsatt den svenska skolan för allvarliga övergrepp.
Inte undra på att elever och föräldrar söker efter fria skolor! Sverige behöver inte mer politik. Vi behöver sunt förnuft och fria människor.
Torsten Sandström
