Många politiker förespråkar en stark stat, utan att tala om vad det egentligen betyder. När orden kommer från de offentliga beslutsfattarnas munnar finns det anledning till oro. Historien visar nämligen många allvarliga exempel på stater med stor styrka. En alltför stark stat medför ju ett hot mot enskilda individer och företagens möjlighet av driva verksamhet, som i sin tur är nödvändig för beskattning.
Därför är det ett måste att beskriva hur staten ska fungera och inte bara tala om att den ska vara stark. En fri stat är en intressant möjlighet. Men själva statens funktion är att förvalta friheten och även att inskränka den ifall det är nödvändigt. Då näringslivspersoner talar om en fri stat vill de förstås ha större svängrum, vilket i grunden är gott, men i särskilda fall riskerar att bli synnerligen problematiskt.
En bra start är därför att tala om en rättstat, dvs en stat under lagstiftning och domstolar till skydd för enskilda. Märk att den svenska socialdemokratin – som olycksbådande predikar den starka statens lov – knappast varit någon förespråkare av en stark rättsstat. I mina bloggar redovisas en rad mer eller mindre allvarliga brister. För socialdemokratin är ”den starka staten” närmast en förevändning för höga skatter, inte bara för nödvändiga utgifter, utan särskilt för att kunna köpa röster mot olika penningbidrag, såsom nyligen skett i pensionsfrågan inför höstens val. Då Moderaterna – liksom Fredrik Reinfeldt gjort – talar om den starka staten ryser jag därför.
En bättre – om än också luftig – slogan är därför ett krav på en effektiv stat. Innebörden är dels en korrekt hantering av lag och rätt, dels en förnuftig hushållning med de pengar som medborgarna i skatter och avgifter tvingas betala till det offentliga. Alltså en stat som formats för rimliga resultat.
Därför är varken utrop med krav en stark eller svag stat någon bra idé, utan snarast i båda fallen en fara. Staten måste ges rimliga muskler, såväl juridiskt som ekonomiskt. Bakom ropen på styrka riskerar alltså juridiken – dvs en stat under lagar och domstolar – att negligera såsom delvis skett länge i vårt land. Dessutom är faran stor för att den enskildes frihet att bestämma över liv och egendom inskränks. Det är därför hög tid att dödskallemärka dagens slappa svenska tal om en stark stat. I vårt land gäller det snarast att öka individernas frihet, inte att stärka Jätte Gluff-Gluff. På den fronten finns mycket att göra, såväl inom lagstiftning, beskattning samt politikers och mediers ställning.
Torsten Sandström
