Solna tingsrätts dom verkar klar och rimlig. . maccharini döms till vållande av kroppsskada avseende den tredje och sista operationen med en medicinsk metod som inte var vetenskapligt korrekt. Maccharini gjorde fel, men alltså saknade avsikt att skada. De föregående två operationerna bedöms som försvarliga pga bla nöd (det sista halmstrået för två svårt sjuka patienter). Straffet blev villkorlig dom, vilket måste ses som okej, inte minst med tanke på hur milda domar klanernas unga våldsutövar drabbas av.
Mer intressant är att rättegången på sätt och vis är en skådeprocess. Maccharini är boven, trots att han omgetts av höga chefer som borde veta bättre, men gått på Maccahrinis drömmar (trots att en lekman undrar hur odlingar av vävnad på plaströr går till och därför borde ha satts ifråga).
Men Karolinska är en offentlig svensk stolthet. Situationen påminner om några av de fall av rättsröta som Vilhelm Moberg förde till torgs. Glansen kring nobelpris får inte befläckas. Därför åtalas enbart Maccharini. Cheferna bakom honom har förvisso kritiserats och i några fall avgått. Men likväl kvarstår frågan om deras straffrättsliga ansvar. Det är en fråga om ansvaret för tjänstemän i en rättsstat. På det området har Sverige inte mycket att vara stolt över.
Torsten Sandström
