Den 17/5 har DN har a propå en svensk natoansökan i Finlands kölvatten följande rubrik:
Från föregångare till efterföljare – har Sverige tappat självförtroendet?
Enligt min mening bygger rubriken på en förutfattad mening, nämligen att Sverige verkligen varit ett föregångsland en gång i tiden. Möjligen efter andra världskrigets slut då svensk industri under 1950-talet boomade. Men om vårt land i övrigt varit ett exempel för andra nationer är helt enkelt en fråga om vilket öga historien betraktas med – vänster eller höger. Och då 7 av 10 svenska journalister är vänsterögda blir rubriken i DN enkel att förstå. Att det rör sig om en inbillad och egotrippad svensk syn bevisas av rubrikens slut, som pekar på någon form av tappat självförtroende (inom vänstern).
I själva verket har Sverige under flera decennier befunnit sig någonstans i mitten av ligan av Europas välfärdsnationer. Många ligger före oss, bland annat våra nordiska grannar, åtskilliga ligger bakom oss. Så rubriken är sannerligen inbilsk, men följer de svenska PK-mediernas vanliga självgoda metod att hylla Sverige som en moralisk stormakt. Man gör det av det enkla skälet att medierna är mer beroende av de politiska partierna än fria rapportörer som en tredje statsmakt bör vara.
Mönstret återkommer i den nuvarande mediala lovsången till ”200 år av svensk militär alliansfrihet”. Vafalls? Hur sjutton kan Sverige påstås ha varit neutralt eller fritt från allianser annat än på ett synnerligen formellt plan: dvs rörande ord från regering och riksdag. I praktiken har vi under bordet samverkat smidigt med NATO under större delen av efterkrigstiden! Att vi dessförinnan underkastat oss tyska påtryckningar under världskriget tillhör också bilden av en nation som säger ett och gör något annat. Ryssarnas tämligen lugna reaktioner efter beslutet om svensk NATO-ansökan bevisar att de inte anser att vår position som förändrats i nämnvärd mån.
Den reella orsaken till att Sverige hankar efter i välfärdsligen (men tillhör toppen rörande skatter och avgifter) är att Socialdemokratin har tappat förmågan att föra en förnuftig politik. Om vi bara ser på de senaste tjugo åren så har man misslyckats med bostadspolitiken, inte förmått kapa vårdköerna, inte åstadkommit en skola med fokus på kunskaper eller lyckats stoppa det blodiga våldet från klanernas sida. I närtid har S-partiet åstadkommit överdödlighet i covids inledningsfas och dessutom motvilligt ansökt om NATO-medlemskap, först sedan Finland snabbt gjort sitt val.
Det finns alltså en rad verkliga tecken på att Sverige, under sossarnas ledning, tappat greppet över landets politik. Ytterligare ett skäl är att grupper inom borgerligheten – framför allt Centern och Liberalerna – sannerligen bidragit till landets eländiga position. Dessutom har landets medier – såväl medvetet som aningslöst – desinformerat allmänheten om det verkliga tillståndet i landet.
Det är inte möjligt att vara stolt över Sverige som politisk enhet samtidigt som våra grannar smilar åt nationen som har mage att vara så självgod. Moralisk stormakt – fy sjutton!
Torsten Sandström
