I flera bloggar har jag kritiserat utvecklingen från fakta till åsikter som nationens nyhetsmedier genomlider. Till bilden hör framväxten av krönikörer, som inte ett dyft bekymrar sig över att tala om annat än sin egen person eller hundra procent högst personliga tyckanden. Alltså inte ens ett försök till saklig diskussion om viktiga sociala skeenden, utan bara det egna jaget i fokus.
Här följer två exempel. Båda typiskt nog från DN. Jag sticker ut hakan och påstår att det tycks vara en tämligen typisk kvinnlig sysselsättning. Många journalister har i och för sig kvinnligt kön. Den person på DN:s som kan sägas vara främst i denna trista bransch, Åsa Beckman, får inte glömmas. Hon som till och med skrivit om sin saknad efter ungdomens lena hud. Men nu två andra egocentriker.
Vad sägs om Isobel Hadley-Kamtz rubrik: ”Feministisk snöröjning är det som gör Sverige värt att försvara”. Texten är så rörig och oförståelig att jag inte ens kan sammanfatta budskapet. Men kanske rör det sig om att en liberal kan försvara vad som helst? Jag huttrar över att någon sådan gallimatias kan avlönas under brinnande krig i Ukraina.
Mitt andra exempel från DN är en text skriven en person, som i medierna brukar kalla ”teveprofil”. Hon heter Hanna Hellquist och har typiskt nog deltagit i tävlingen ”Ur spåret”. Här lyder rubriken :”Jag måste vinna för att ingen ska tro att jag är en dum brud”. En så egotrippad betraktelse kan inte skrivas av någon annan än just en medlem av gruppen av subjekt som textförfattaren inte vill tillhöra. Hon vann förstås inte heller tävlingen. Att låta prenumeranter av DN ta del av sådan navelskådning är närmast ett tecken på vulgaritet
Det sägs att papperstidningarnas framtid är hotad. Enligt min mening rör det sig delvis om ett långt utdraget självmord. Tacka sjutton för att folk flyr till alternativa medier som ibland serverar intellektuella tankar om samhället gratis.
Torsten Sandström
