Putin ser nöjd ut. Hans vapenskrammel får världens ledare att dansa. Kanske inte fullt ut som Putin nog drömt om. Men han är ändå ledare för dansen. Vilket på den för honom ryska hemmaplanen är något viktigt och där sprickor i hans diktatur tillfälligt tillåts repareras. Att spara ryska pojkars blod är nödvändigt för Putins framtida maktställning.
I koreografin ingår att splittra hans fredliga motståndare och få dem att framstå fånar, i stil med Chamberlain i München 1938. Och Putin lyckas med det. Tyskland hukar – Olaf Scholz ser ut som han gått vilse, vilket han i och för sig också gjort. Frankrikes Macron bjuder på speciallösningar modell ”Vive la France!”. Och Magdalena Andersson backar förstås upp allt kompromissprat om diplomati. Tacka för det. Hon är en ledare för en nation som nära nog gjort sig av med allt försvar på marken. Tre stridsvagnar på Gotland måste i statsteven åka i cirkel för att se ut som många fler. Sossarna satsar som vanligt på kvitter från fredsduvor. För den svenska bristen på försvar bär framför allt sossar och moderater ett tungt ansvar. Dvs politiker som misskött sitt uppgift.
Till den trista bilden hör SD:s dubbelspel. Åkesson sjunger inte ut med kritik mot Putin. Den ruggiga tidningen ”Fria tider” – som visserligen inte företräder SD utan står till höger om – flirtar vilt med Putins Ryssland. Trots nättidningens namn och löjliga Karl XII-dekal på förstasidan! Man måste gnugga sig i ögonen och undra om Sverige är åter i skedet med de bananriksdagar, som verkat under en era som komiskt nog kallas frihetstiden (1719-1772).
I gårdagens tevesändningar fick vi ännu en bild från skräckkammaren på Kreml. Bakom ett 10 m långt bord sitter diktatorn själv med stela anletsdrag. Hans grova underhuggare talar hukande till honom från fjärran. Fram träder en blixtbild från maffiahögkvarteret. Bossen i centrum, gudfadern själv, som med blodiga händer diktatoriskt försöker få världens ledare att dansa. Och som lyckas, tycks det.
Ur led är tiden.
Torsten Sandström
