Strandhäll fattar som minister beslut som rör stora slantar. På ett sådant jobb bör man därför förvänta sig en person som har full koll. Men nu har det visat sig att Strandhäll i upprepade fall inte kan sköta sina privata affärer och betala räkningar i tid. Alltså åtgärder som vanliga människor i allmänhet klarar av. Det krävs nämligen bara ett minimum av tid och koll. Men Strandhäll klarar inte av detta.
Tyvärr finns ett sossemönster rörande denna oförmåga hos ministrar. Ingen har väl glömt Mona Sahlin många tabbar. Att svenska folket gärna förlåter felande vänsterkvinnor är uppenbart och alltså ändå röstar på deras partier. Gudrun Schymans olika bravader framstod som mänskliga svagheter. Vilket de förstås var. Men att sätta sådana människor på viktiga politiska poster är ett tecken på dåligt omdöme. Nonchalans rörande nationens affärer och skattebetalarnas pengar blir en naturlig risk.
Att Strandhäll sätts under förmyndare eller under god man vore en naturlig följd i bananmonarkin Sverige. Risken är dock stor att uppgiften anförtros till ännu en sosse med dålig koll…
Torsten Sandström
