”Hälsan tiger still” brukar det sägas. Alltså ett ordspråk som hyllar det gamla bondesamhället. Där jobbades det hårt . Av drängar och i allmänhet av jordägarna själva. Det ansågs som sunt – en friskhet som man inte behövde snacka om. I alla fall om man ska förstå poeten Geijer rätt i dikten Odalbonden.
Annat är det i kollektivismens svenska stat 2021. Här finns ett helt ämbetsverk. Arbetsmiljöverket, som inte skriver poesi, men väl betalar för påhittade annonser som kostar skattebetalarna stora pengar. Läs själv.
En anonym Thomas är frisk får vi veta. Orsaken påstås vara att han och arbetsgivaren samarbetat. Pekpinnen från statens verk är alltså ökade ansträngningar för gemensamma beslut av arbetsgivare och anställda.
Annonsen är enligt min mening inte bara slöseri med skattemedel, utan också en form av lurendrejeri. Frågorna hopar sig. Vem är Thomas? Vilken typ av projekt har han lett? Är hans goda hälsa verkligen beroende av samarbetet eller av Thomas goda fysik? Är arbetsgivare idag verkligen så dumma att de inte förstår att samarbete i allmänhet funkar bra? Eller att samarbete inte alltid är nödvändigt och bra, utan att arbetsgivaren ska kunna bestämma själv. Behövs därför sådan här dyrbar annonsering? Rör det sig inte bara om pengar i sjön? Eller är det en politisk manifestation om att Arbetsmiljöverket gör nytta och att socialdemokratin är bra?
En av min käpphästar är Sveriges alltmer tveksamma roll som rättsstat. Innebörden är att beslut och skatteutgifter strikt måste följa lagstiftningen. Inget slöseri med andra ord. Dessutom att staten inte skall agera partipolitiskt och sprida propaganda. På bilden ser vi hur en statlig myndighet presenteras ett skruvat budskap med massor av frågetecken.
Enligt min mening ska staten inte syssla med politisk propaganda. Inte heller om den är förtäckt i en fånig skröna om en anonym Thomas. Ändamålet helgar inte en sådan användning av skattemedel. Myndigheten hamnar därför i skamvrån med fåntratten på huvudet.
Torsten Sandström
PS! I min blogg kan du se att annonsen är en del i en lång kedja av likande missbruk.
Myndigheter , kommuner och regioner är invaderade av massor av kommunikatörer, som bildar ett förskönande filter mellan uppdragsgivaren och allmänheten. Myndigheternas brist på stringens och handlingskraft kompenseras av töntiga, ofta insmickrande helsidesannonser av typen: ”Tack för att du håller avstånd!” Suck!