Jag läser i tidningen att moderatstyrda Stockholms lokaltrafik, SL, nyligen dömts att betala en halv miljard kronor (500.000.000:–)i skadestånd till en italiensk leverantör för kontraktsbrott avseende modernisering av tunnelbanan.
SL, som leds av moderaten Kristoffer Tamson, har nämligen avslutat (hävt) kontraktet med det italienska bolaget utan att ha rättslig grund för åtgärden. På grund av detta har SL dömts att betala en halv miljard.
En hävning är en allvarlig åtgärd. En miljard kronor är oerhört mycket pengar för skattebetalarna – kolla bara alla nollor. Innan beslut tagits om hävning borde med andra ord SL ha mycket goda skäl, vilka man alltså har saknat. I vart fall har ett felaktigt beslut fattats av SL rörande upphandlingen med italienarna. Alltså ett mycket kostsamt beslut för skattebetalarna.
I ett stort privatägt företag hade en miljardförlust normalt medfört att högste chefen fått sparken och med honom höga jurister/tekniker som allvarligt missbedömt kontraktsjuridiken. Än så länge har inte något sådan hänt som SL. SL talar än så länge bara om en utredning av händelsen ”för att lära sig” av den. Som skattebetalarna kräver jag att de ansvariga åtminstone sparkas.
Jag skriver detta med anledning av den svenska rättsstatens dilemma. I Sverige talas högstämt om ansvar. Om inte påföljder drabbar försumliga beslutsfattare riskerar den offentliga sektorn att bli ett hån. Men i politikens och byråkratins värld utkrävs nästan aldrig något ansvar.
Däremot skäller många politiker på privatisering av uppgifter som enkelt och effektivt kan drivas av företag. SL:s drift att tunnelbanan är som bekant utlagd på entreprenad. Men själva den organisation som bygger och underhåller T-banan ligger förstås kvar i Tamsons och hans kollegors döda händer. Det har visat sig oklokt. En halv miljard i soptunnan.
Så skäll inte på privat drift av sociala verksamheter! Fatta i stället kloka beslut som innebär att privata organisationer med kompetens sköter driften av transporter, vård, skolor mm. Men se till att det finns slimmade tuffa offentliga instanser som noga kontrollerar att företagen sköter sig. Kontrollen av skolan och elevernas kunskaper (betyg) är ytterst svag. Att sådan kontroll även saknas inom svensk vård är uppenbart. Inom Landstingen/Regionerna har antalet administratörer ökat med omkring 36 % (trettiosex) under senaste tio åren, medan vårdpersonalen enbart ökat obetydligt.
Vi kan knappast vänta oss att politikerna frivilligt kommer att ta ansvar för stora reformer inom en överdriven och ineffektiv svensk byråkrati. Det gäller därför att rösta på partier som förstått var skon klämmer. Just nu är det KD och Ebba Busch som bär denna frihetsfana. Hon säger till och med rakt ut vad saken gäller: att minska antalet politiker och byråkrater inom den svenska vårdapparaten. Jag ser gärna att andra partier visar liknande förnuft och mod. Samt att väljarna tar avstånd från vänsterns stora bluffkampanj mot privatisering. Kampanjen är nämligen sjuk. Den innebär att miljarder slösas i onödan rörande pengar som tillhör dig och mig.
Därmed inte sagt att svensk vård eller offentliga transporter funkar dåligt – men skolan gör det uppenbarligen på många ställen. Personalen jobbar hårt och bra. Men en vildvuxen och ineffektiv byråkrati stjäl pengar, som inom vården delvis kunde användas för ökad tillgänglighet. Dessutom kunde en stor slant användas för sänkt skatt. Tala om win-win!
Torsten Sandström
Torsten Sandström